Idag är mest en transitdag. Jag tog en liten morgonpromenad runt vår camp och la till 20 arter på min reselista men sedan begav oss vi till en liten flygplats i närheten av parken som heter Nelspruit Mpulunga Airport. Den ligger uppe i bergen och ser mer ut som någon slags Twin Peaksliknande jättelodge än en flygplats. Där hämtade vi ut vår Chevrolet och började cruisa söderut.

Vi ställde kosan mot St Lucia och genade över Swaziland. St Lucia är en liten lugn floridaliknande turiststad med tre gator plus tvärgator och ca 2 x 3 kilometer stor. Den ligger vid kusten omgiven av träsk. Jag hade hört att flodhästarna gick på gatan här men trodde att det var ett skämt. Det var det inte! När vi på kvällen körde in i staden var det första vi såg just en flodhäst som stod och betade i en trädgård. Lite ovant att vara på ett ställe omgiven av livsfarliga djur. På skylten ner till beachen varnas det för hajar och krokodiler, en leopard finns mitt i byn och ses titt som tätt och flodhästarna är de djur som oftast dödar människor här i landet. Dom senare är mycket ilskna om man kommer mellan dom och vattnet eller går på deras stigar och kommer då galopperande och trampar ner en. Vi har fått tips om att gömma oss bakom träd eller murar dom då snabbt tappar intresse.

Vi är inhysta på ett schysst ställe som heter Marlin Lodge och ska vara här till 25:te december. Fortsättning följer…

Nu var det dags för The Sunset Drive. Fågelmässigt var det lite av en besvikelse då jag hade hoppats på lite ugglor och nattskärror, men det var ordnat så att vi hamnade i en stor turistjeep som hade ett bredare fokus än jag hade önskat. Men visst, det var spännande att se hur djurlivet drog upp ytterligare en växel när det började skymma. Man vet att man är nära ett nyslaget byte när hyenorna kommer springande och gamarna tar posto:

Vi hade såklart hoppats på leopard för att kunna sätta den sista pinnen i The Big Five – Elefant, Noshörning, Buffel, Lejon och Leopard – men icke. Som plåster på såret lyckades vi dock se något långt mycket sällsyntare, nämligen två Wilddogs som det bara finns 250 ex i hela parken. Wilddog är den skickligaste jägaren av alla med en score rate på 70%. Dom jagar i flock och är excellenta strateger och taktiker.

Wilddog.

Idag hade vi beställt en halvdagssafari och en kvällssafari. Idag var det ungefär lika många djur men större dramatik.

Vi upptäckte en lejonhona som låg bakom ett buskage och slöspanade på ett gäng impalor som betade sig närmare och närmare. Vi hade hittills sett en flock på fem lejon och en ensam som alla bara låg och chillade men den här var mer på g. Helt plötsligt reste hon sig och började smyga på dom, vi följde den sakta med bilen då den gick en bit in men parallellt med vägen. Hon blev hetare och hetare och började köra attack mode på svansen rakt upp i luften då hon snöpligt blev upptäckt av babianerna. Avslöjad! Det blev fullt kaos på savannen och baianerna vrålade och sprang upp i träden och antiloperna flydde hals över huvud. Lejonet gav upp och kom åt vårt håll. Huvva. Föraren sa att lejonet bara såg vår bil som något stort fyrkantigt och oätligt men att vi inte fick ha armarna utanför bilen eller föra något oväsen då den i så fall skulle tycka att vi blev intressantare. Lejonet passerade bakom vår bil på en meters håll och jag ska villigt erkänna att jag inte var särskilt nyfiekn på att kolla på den just då utan höll en kroppsligen ganska diskret och inåtlutad vinkel.

Vi åkte sedan till ett gömsle för att leta kungsfiskare då någon katt måste ha dödat något ganska nyligt. Det märkte vi för att det började kretsa massa örnar och gamar runt oss. Det är mycket rovfåglar i parken och vi har satt fem gamarter och 11 örnarter hittills. Den första gamen som gick ner på bytet var den ovanliga White-headed Vulture:

Mer fåglar som sågs under dagen var:

Yellow-billed Hornbill

Goliath Heron

Pied Wagtail.

Tyvärr en suddig bild men jag gillar den väldigt grafiska afrikanska sädesärlan.

Black-bellied Korhaan.

Det här var läckert! Vi lyckades komma alldeles inpå den här ganska ovanliga och diskreta trappen när den stod och spelade på en liten gräskulle. Den slänger bak halsen och avger ett litet ”klick” och reser sedan på sig och säger ”plopp” som låter som när man öppnar en vinflaska. Guiden kallade den champagne bird.

Det är som sagt ett väldigt rikt land på djur och fåglar och bland däggdjuren har vi även sett Kudu, Waterbuck, Stenbuck, Mongoos och Wildebeast.

Waterbuck.

Nu har vi varit i Afrika ett antal dagar långt ute på savannen, dock utan internetuppkoppling. Men här kommer de första livstecknen:

Vi anlände på kvällen i onsdags och hann inte mer än att inviga poolen.

Torsdag var safaridag då vi blev upplockade av vår guide Donald halv sex vid vår camp. Det hade slumpat sig så att det bara vi som var inbokade den dagen så vi fick en exklusiv guidning som vi kunde designa efter vårt eget tycke. Donald var en snäll kille men tyvärr en usel fågelskådare och försökte vid turens start peka ut en Green-backed Heron(en häger) som en odefinierbar Snipe(en beckasin) vilket fick mig lite deprimerad. Han var doch till viss nytta ändå eftersom han hade lite koll på de större fåglarna och en del läten som jag inte hade koll på.

Nåväl, vi såg massor av djur där Impala var talrikast men även gott om zebror, giraffer, flodhästar och noshörningar.

Det finns massor av sebror i parken som har det ganska tufft då de 1 700 lejonen som oxå finns här har dom ganska högt upp på menyn. De har lite olika strategier där den vanligaste är att bilda tåg där dom bildar en lång tät rad som får lejonen förvirrade. En ovanligare och inte fullt så empatisk variant är att helt enkelt fly så fort de kan och där den näst sista sebran back-kickar den sista och söligaste. Surviving of the fittest…

Lilac-breasted Roller är en snygg blåkråka som med sina långa stjärtspröt snyggt manövrerar i luftrummet och sitter och poserar lite här och där.

Här är en Red-billed Oxpecker som ”plockar loppor” på en Impala. Dom hjälper de flesta pälsklädda djur med att få bort insekter från huden vilket är bra då insekterna förutom det rena obehaget även banar väg för inflammationer och infektioner. Noshörningar och elefanter rullar sig däremot i leran för att åstadkomma samma relief.

Det här är precis det jag hoppas att jag behöver på vår turné. Pippis packning är ungefär fyra gånger så volumniös och får därför inte plats på bild 🙂

Bye bye betong…

Synen av Årstaskolans tegelvägg ska för Pippi, på samma sätt som Medborgarplatsens asfalt för mig, bytas ut mot upplevelsen av exotisk afrikansk natur.