7 januari

Nu är vi hemma och jag sitter och skriver vid köksbordet. Det är ingen reseblogg längre alltså och det här får därför bli det sista inlägget på vår reseberättelse från Sydafrika. Men jag vill innan jag slutar berätta om den sista dagen och göra en kort resumé.

Den sista morgonen har en väldigt uttalad målart – Red Lark. Den är svår att se söder om dessa breddgrader och inte helt given här heller även om somliga påstår det. Gårdagen gav t ex inte en hint av att arten skulle finnas i närheten. Den vill inte ha det torraste habitatet utan åtminstone med lite tätare snår av något högre buskar. Ungefär såhär:

Rödlärkshabitat

Jag beger mig till ett näraliggande ställe två kilometer norr ut på R27:an och två kilometer in på grusvägen mot Granaatboskolk. Är på plats innan soluppgången och har berett mig på en lång lov ut i markerna. Jag går och går och går men ingen rödlärka i sikte. Ganska öde överlag och mest ett par långnäsor i farten. Får dock syn på den svåra Riverine Rabbit som hastar iväg mellan buskarna med sina dumbostora öron. Börjar bli rädd för att gå vilse då det ser helt enahanda ut åt alla håll och jag ser varken väg eller bilen. Jag har extremt dåligt lokalsinne och ägnar mycket tid åt att åka fel och att hitta rätt. Tänker att det här inte är min dag och beger mig  åt det håll jag hoppas vara tillbaka. Får syn på bilen och blir lite nöjd av det lilla då plötsligt två Karoo Korhaan sätter igång en duett där deras haltande grodlika ”sång” får mig att le av både lycka och lätenas lustighet. Stannar upp och njuter. DÅ! Då sätter även en Red Lark igång att börja sjunga. Jag ser den på lite håll i toppen av en buske, går närmare men ser den bara bakifrån, inte särskilt röd med tanke på namnet. Den går upp i luften och börjar cirkla i sångflykt, uppåt och bortåt. Jag vandrar nöjt till bilen och beger mig till Van Wyksleivägen igen. Ska ta mig en mil upp på den för att försöka få fatt på ett par arter som trivs i det allra kargaste landskapet där det bara finns små glesa buskbestånd och små torra gräsvippor att gömma sig vid.

Habitat för t ex Sclater´s Lark och Burchell´s Courser

Jag hittar inga av habitatets målarter men ser lite av varje; t ex Martial Eagle, Pririt Batis, och Chestnut-vented Tit-babbler plus fåglarna nedan (där bilderna inte har den riktiga kornskärpan men får duga som dokumentationsbilder).

Pink-billed Lark

White-throated Canary

Lark-like Bunting

Ant-eating Chat

Namaqua Dove

Underbart är kort och nu får det vara slut på det roliga för denna gång. Jag hämtar Pippi och vi beger oss mot flyplatsen. En nätt tripp på 55 mil där vi gör ett lunchbreak på en liten fin restaurang som heter Muis Huis(mushus) i hålan Vanrhynsdorp. Fortfarande afrikaanland och menyn helt obegriplig. Jag beställer in det som är dyrast(40 kr) och med roligast namn, en ”BOBOTIE EN RYS (met beet en Kerrie boontjie slaai)”. Det visade sig vara något som jag närmast vill likna vid en moussaka med tre tillhörande guckor som jag tolkade som  jalapeño, rödbetsriv samt något odefinierbart men färgglatt, allt syltat. Spännande och gott.

Slutligen vill jag sammanfatta vår resa. Kvantitativt så kan det göras genom att konstatera att vi bilat 500 mil, packat upp våra tandborstar på åtta ställen, varit i tre länder samt sett 406 fågelarter och 37 däggdjur. Kvalitativt blir svårare då vi varit med om så himla mycket upplevelser men där jag spontant så här vid köksbordet kommer att tänka på när vi följde den jagande lejonhonan i Krüger, besöket på högplatån i Lesotho, det nära umgänget med vithajarna utanför Gansbaai, lyxlodgen i Haga Haga samt sist men inte minst vår stilla bilfärd i karoon utanför Brandvlei. Till detta hör oxå att vi klarade oss från allt elände som t ex stölder, magsjuka, punkteringar eller annat som brukar höra en resa till. Satan i gatan, det här var najs!

Här slutar berättelsen och tack för ni som ville dela den med oss på detta sätt.

Claes Hansson & Pippi Gauffin

6 januari

Resans avslutning gör vi två dagar i en biotop som kallas karoo. Det är en halvöken utan träd eller gräsmark och en markyta som består av mestadels sand och sten, på engelska kallas det en ”arid zone”. Det är dock inte alls helt torrt överallt utan i en del svackor eller där grundvattnet ligger nära finns små bestånd av gröna buskträd och en del örter.

På morgonen gör jag en ganska planlös rektur en bit ner längs väg 355 mot Ceres och ser mest det som är allmänt här. Vanligaste fågeln är Karoo Long-billed Lark som flitigt deklarerar sin närvaro med en lång sjunkande vissling – tsiiuoo.

Karoo Long-billed Lark

Andra fåglar jag såg längs vägen var några flitiga grupper Spike-heeled Lark, en vacker adult Southern Pale Chanting Goshawk, de mer oansenliga Familiar och Tractrac Chat samt en South African Shelduck och två African Black Duck i en liten damm.

Southern Pale Chanting Goshawk

Efter den rekognoceringsturen gör jag en mer riktad insats och åker till Shellmacken precis vid infarten till samhället och parkerar bilen vid bron över den uttorkade floden Oorlogskloof River. Jag har aldrig förut använt ”bandspelare” för att locka till mig fåglar, dels för att jag tycker att det principiellt inte är helt klockrent och dels för att jag helt enkelt är lat och inte så lite teknikobekväm. Hursomheslt så kör jag sången från en inspelad Namaqua Warbler här samtidigt som jag promenerar på flodbanken. Det är en högpitchad svirrsmattrig harang som får igång flera stycken fåglar som hoppar upp ur buskarna och undrar vad det är för inkräktare de fått in i reviret. Dom är i vanliga fall ganska oansenliga och nu till på köpet väldigt slitna av häckbestyr och matjakt i de vassa torra buskarna.

Namaqua Warbler

För övrigt har inte detta område så mycket att ge, förutom några African Reed Warbler som jag av någon anledning lyckats missa till nu, så jag ger mig in i det vackra Akkerendamreservatet. Det är ett område omgivet av berg och en stor anlagd damm i en del. Där läggs en ny antilop till däggdjurslistan:

Springbok

Det roligaste som händer här är att jag hör två Cinnamon-breasted Warbler uppe en bit i bergen sitta och fila på sina smått dissonanta och vemodiga ljusa visslingar. Yes! Eftersom jag inte bara är fågelskådare utan oxå pappa så hinner jag inte approachera dessa fåglar vilka hade varit kul att få på bild, jag har lovat hemkomst till frukost klockan nio.

Frukost och iväg ytterligare upp in i obygden. Från Calvinia går en i princip spikrak 15 mil lång asfaltsväg rakt upp till Brandvlei som är en ort som känns bortglömd och med lite hillbillystuk. Inte ens dom vita kan engelska här utan det är afrikaan eller zulu som talas. På vägen upp ser vi några kolonier South African Cliff Swallow som häckar under vägbroarna. Här har vi gott om tid och bara chillar och njuter av obygdens charm.

Jag älskar det här landskapet med dess vidsträckta vyer. Som på havet fast på land och med någon slags påtaglig känsla av rumslig oändlighet. Pippi och jag tar en eftermiddagstur i sakta mak österut någon mil på grusvägen mot Van Wyksvlei. Vi har det fantastiskt chill och mysigt. Hon ligger och läser Hobbitboken i baksätet och jag gör sporadiska stopp och vandrar ut i markerna. När man stänger av motorn är det alldeles tyst, inte ens vinden låter. Bara fåglarna. Det är förvånansvärt gott om fågel i den till synes karga tillvaron. Redan vid utfarten ur byn ser vi tre stycken White-browed Sparrow-weaver, en mycket karaktärsfylld fågel som på resan bara ses här och nu. Lark-like Bunting och Black-chested Prinia är vanliga. Mitt 400:nde resekryss blir ett litet gäng Grey-backed Sparrow-lark. Sympatisk fågel 🙂

Black-chested Prinia

Grey-backed Sparrowlark

5 januari

Så kom vi då ut på havet till slut ändå. Båten vi skulle haft var trasig men Amanda på Capetown Pelagic dammsög hela staden på båtar vilket inte var det lättaste i och med sommarlov, högsäsong och alla flytetyg uppbokade. Till slut hittade hon en liten båt som egentligen inte var särskilt lämpad för havet. Det var en plastbåt med 2 x 115 hk-motor, plats för sex passagerare men inga sittplatser förutom en central durk och en tresitsdyna bakom skippern. Det var inte lätt att fotografera och jag hade gott om hav, himmel och vingspetsar på mina bilder 🙂

Det är fascinerande vad mycket liv det finns ute på havet. Först när man lämnar kusten är det måsar, trutar och sälar för att sedan bli ganska tomt. Men efter man kommit ut ett antal sjömil ytterligare så börjar en annan värld. Inget land i sikte men massor med liror, petreller, albatrosser och förmodligen ännu mer liv under ytan.

Den vanligaste fågeln var Cory´s Shearwater som uppskattas till ett tusental, förljt av ett antal hundra White-chinned Petrel. Mer fåtaligt var 10 Shy Albatross, 1 Indian Yellow-nosed Albatross, 3 Atlantic Yellow-nosed Albatross, 5 Subantarctic Skua, 1 Pomarine Jaeger, 40 Sabine´s Gull, 2 Northern Giant-Petrel, 1 Southern Giant-Petrel, ett 10-tal Sooty Shearwater, 1 Great Shearwater och lite annat smått och gott. Av däggdjur fanns det gott om Cape Fur Seal nära land och vi hade en liten grupp Heaviside´s Dolphin en bit ut.

Skippern vågade tyvärr inte gå ut ända till fiskebåtarna varför vi inte fick riktigt så hög utdelning man skulle kunna ha haft men jag är ändå väldigt glad över att turen alls blev av.

Cory´s Shearwater

Shy Albatross

Northern Giant-petrel

Subantarctic Skua

Atlantic Yellow-nosed Albatross

Southern Giant-petrel

Sabine´s Gull

White-chinned Petrel

Cape Gannet

Sooty Shearwater

Nu, måndag 5 januari,  är vi i karoon på endemplock. I natt sov vi i Calvinia och i morse var jag ute runt staden och gjorde premiär med mobilen som fågelhögtalare, lyckades bl a få fram några Namaqua Warbler. Åkte sedan en sväng in i Akkerendamreservatet och hörde bl a två Cinnemon-breasted Warbler i en bergsbrant. Har nu 391 arter och är alltså nio ifrån mitt resemål. Mot Brandvlei…

4 januari

Idag var det fullt påställ igen. Efter frukost åkte vi till tivolit Ratanga Junction strax nordost om city och körde lite bergochdalbanor och sånt.

Swischhh

Vi var ganska smarta, tyckte vi själva, och hängde på låset för att undvika de längsta köerna. Klockan två hade vi gjort alla aktiviteter och åkte ner på stan för att gå på lördagsmarknad. Lyckades pruta till mig en kamokeps för 35 kronor. Alltid något.

Lördagsfin på väg till marknaden

Torgstånd

Dagens avslutning var min beställning och en 10-milatripp upp till West Coast National Park för lite eftermiddags/kvällsskådning i skönt ljus. Tyvärr stängde gaten redan kl 19.00 plus en sedvanlig felkörning på det varför det inte blev mycket skådande alls. Fick dock ihop en handfull nya researter idag med en African Goshawk till frukost, tre Black Harrier i West Coast NP och där jag även såg ett litet gäng White-backed Mousebird samt hörde en Cape Penduline Tit och ett par Lesser Swamp Warbler. Vanligaste fågeln i parken var Black-winged Kite som jagade överallt.

Black-winged Kite

Och nu till den glada nyheten – Yiee-haaa – havsfågelturen blir av!!! Den trasiga båten är ersatt med annan båt som avgår från Hout Bay i st f Simonstown, dessutom med det ytterst passande namnet Devocean. Typiskt, det löser sig alltid!

I morgon ska jag plåta järnet med höghastighetsserier och minneskortet fullt, det ska bli väääldigt väldigt kul att se havsfågel på nära håll till skillnad från de pissobsar man får nöja sig med i Svedala. Vi kommer att åka ut ett gäng sjömil till horisontlöst hav och försöka hitta en trålare som tar upp. Det är lättare sagt än gjort men vi lär åtminstone hitta på några line fishing-båtar. När fiskarna tar upp sina redskap så flockas alla havsfåglar som finns i närheten runt båtarna…

Efter havsturen drar vi rakt upp i Karoon till först Calvinia och nästa dag Brandvlei. Resan avslutas alltså med flaggan i topp med tre dagars högkvalitativ fågelskådning.

Tjong i buljongen!

3 januari 2014

Idag har vi för en gångs skull slagit av rejält på takten och bara softat. Nästan.

Jag tog bara en liten skådning i morse till ett ställe som heter Rondevlei och ligger bara en kilometer ifrån där vi bor. Det är en liten våtmark knappt värd att kalla fågellokal, kanske närmast jämförbar med Isbladskärret på Djurgården fast lite större och med spänger, gömslen och fågeltorn. Bra rookielokal och till förstagångsbesökare i Sydafrika och mig passade det för att jag inte hade så mycket tid idag samt siktade på Dvärgrördrom, Darter och de båda vanliga acrocephalussångarna(Lesser Swamp-warbler och African Reed-warbler) som jag hittills missat. Jag såg bara Darter av dessa. De arter som är allmänna på lokalen är Red-winged Starling, Black-winged Kite, Glossy Ibis, Cape Robin-chat, Common Waxbill, Red-eyed Dove, Levaillants Cisticola, Cape Bulbul, Red-faced Mousebird och några till.

Red-faced Mousebird

Dagens enda ”projekt” är att vi ska ta linbanan upp till Taffelbergets topp. Det är en ganska maffig resa där den sakta snurrande kabinen startar på 365 meter och slutar på 1 067 meter där den sista biten nästan är lodrät. Mycket folk som vanligt och en del köande men det går ganska smidigt. Uppe på berget ses Cape Siskin, Alpine Swift, Red-winged Starling och dagens andra nya researt Orange-breasted Sunbird.

City of Cape Town

Orange-breasted Sunbird

Den här lilla krabaten var inte blyg, men heller inte intresserad av samarbete. Den höll till inne i ett buskage där den hittat lite goda blommor. Jag har bara normalobjektivet med mig och kryper in i busken men den bara hoppar runt, gömmer sig och skyms hela tiden av växtdelar. Men här ser man åtminstone anledningen till namnet.

Efter Taffelberget tog vi en köttgoffarlunch i city där jag tar in ett halvt kilo lammlägg och Pippi en tre hektos kossafilé. Mums.

Det är ovanligt hett idag med 30 grader i luften. Vi drar ner till Camps Bay där Pippi badar i det 12-gradiga vattnet.

Häromdagen när jag följde Pippi på hennes shoppingturné såg jag en cool bomberjacka i en ball polyester som jag inte fått ur huvet. Slog till på den som en avslutning på dagen. Armani.

Ny jacka

Men nu blir jag nervös. I morgon skulle vi ha åkt på en havsfågeltur men nu ringer dom och säger att det är ett mekaniskt fel på båten. Samma sak hände Martin Bergström den 28:nde december. Fan! Det är havsfågelturen som är den enskilt största highlighten på den här resan som jag verkligen sett fram emot. Den ställs ofta in men då p g a väder. Förra gången jag var här så blev den av men då var det första gången på ett halvår denna planerat månatliga tur gick av stapeln. Eftersom inställningsfrekvensen är hög så har dom alltid ett back up-datum dagen efter, så vi får hoppas att dom lagat båten till söndag. Håll tummarna!

Morgonen spenderades i Strandfontein Sewage Works som ligger ganska nära där vi bor. Det är ett dammsystem runt ett reningsverk och alls inte särskilt naturskönt, men det ligger väl inbäddat och hyser mycket långbenta och exotiska fåglar som t ex flamingos, pelikaner, styltlöpare och purpurhönor.

På utvägen tog jag upp en liftare, det liftas hej vilt här. Han var från Kongo och hade haft nattpasset i säkerhetskontrollen in till området och berättade att han tjänade 300 dollar i månaden. Han var egentligen redovisningsekonom men fick inget sånt jobb.

African Purple Swamphen

African Marsh-harrier (juv)

Yellow-billed Duck

Greater Flamingo

Black-crowned Night-heron

Efter dagens fågelsejour åker jag hem till lodgen och äter frukost med Pippi. Sedan drar vi ner till Cape Point och Godahoppsudden. Det är en himla massa sommarlovsfirande människor överallt så det är ganska kaosigt och mycket köer och väntan. Vi har ju fullt program och behöver egentligen bättre tempo så idag fick vi stryka ett inplanerat tivolibesök då alla köer och fulla parkeringsplatser, trasiga linbanor och knökfulla restauranger gjorde att vi fick gilla läget och chilla loss på sydudden. Och vi gillar läget.

Strömavbrott och en dysfunktionell linbana gjorde att vi tog en 29-bitars sushi innan vidare färd uppåt. Men upp kom vi.

Toppen-Pippi

Dagens lunch

Idag rasslade det in lite nya arter så nu ligger jag på sammanlagt 356 researter. Målet på 400 är inte omöjligt men heller inte lätt, jag måste ha lite flax nu på sluttampen för att nå dit.

Nya äventyr i morgon.

Tjing!

1 januari 2014

Det nya årets första dag där Pippi designat hela programmet. Först lång sovmorgon med frukost i den fina trädgården på High Timbers Lodge.

Idag är alla kapstadianer lediga och ska ut och förlusta sig varför det är ganska kaosigt överallt. Vi bedömer att av Pippis utflyktspunkter är ett besök på Boulders beach i Simonstown det projekt med bäst odds att ro i land. Beachen är dock full och avstängd men vi får dock se gott om Jackass Penguin vilka är huvudanledningen till besöket. För mig renderar denna dag endast två nya researter där Crowned Cormorant förutom pingvinen är nyheten.

Jackass Penguin

Eftersom beachen är full åker vi tillbaka norrut och stannar vid första bästa strand där Pippi hoppar i spat. Vattnet i Sydafrika på atlantsidan är väldigt kallt även på sommaren(vår vinter) och ligger mellan 12-15 grader. Jag passar.

Pippi gör vågen

Bada är ett billigt nöje

Efter detta var det bara för cahuffören att styra mot det största köpcentret här, Canal Walk, med 400 butiker där vi var till klockan sju. Hemresan tog en och en halv timme då alla utflyktsmänniskor skulle tillbaka hem.

I morgon blir det för mig ett tidigt besök i Strandfontein för att kolla våtmarksfåglar och därefter far vi båda ner till Cape Point och Godahoppsudden.

Vi hörs i morgon!

31 december 2013

Dags att byta hak igen. Idag styr vi kosan mot Kapstaden där vi ska ligga still en knapp vecka. Vi har bokat in oss på High Timbers Lodge som ligger vackert och sceniskt vid foten av taffelbergen strax söder om city. Innan vi far dit så tar jag mitt morgonskådande, såklart.

Martin och jag har bestämt möte kl 06:15 vid kyrkan i Malagas för att åka runt i det öppna mosaikliknande landskapet som kallas Agulhas plain Loops. Vi är båda försenade till mötesplatsen p g a att det är långa körsträckor på steniga grusvägar och tack vare de många fågelstopp både han och jag gör på vägen till mötesplatsen.

Blue Cranes i soluppgången

Vi finner varandra ståendes på varsin sida av en flod utan bro. Överfarten är istället ordnad så att man kan ta en liten bilfärja som rymmer max två personbilar och som två lokala färjekarlar drar för hand. Det är en kraftig stålvajer fäst på båda sidor om floden och där man med en sele som man hakar i vajern genom att snurra en kätting kring helt enkelt med sin egen muskelkraft  drar färjan över floden. Man hakar fast kättingen vid färjans ena ändsida och går sedan till den andra sidan, hakar av och sedan upprepar denna procedur tills färjan är framme på den andra sidan. Martin är inte sen att hugga i:

Alla sätt är bra utom dom dåliga

Hursom, väl tillsammans börjar vi dra runt i området. Vi har lite kort om tid för att ordentligt reda ut alla små brungrå lärksläktingar men kan konstatera att den yttersta lokaliserade Agulhas Long-billed Lark är vanlig i området. Den avslöjar sig med sin typiska sång som med viss fantasi påminner i melodi om rosenfinkens dito. Andra vanliga fåglar är Capped Wheater, Brimstone Canary, Karoo Scrub-robin och Large-billed Lark. Jag hör ett par Common Quail på vägen hit, Martin ser en Black Harrier och vi båda ser en Denham´s Bustard.

Fiscal Flycatcher

Av däggdjur ser vi några mungos, tre Cape Mountain Zebra(som är en annan art än den man ser i Krüger) och på håll en Cape fox. Kan ni hitta räven?

Cape Fox

Sen var det då dax att lämna landsbygden för vidare färd till Cape Town. Dagens körsträcka på 30 mil kändes som en tur nästgårds jämfört med den maratonrutt vi gjorde i förrgår. Likväl tar det alltid tid att hitta så vi gjorde nästan lika mycket tid fram och tillbaka på vår irrfärd mot High Timbers Lodge som själva transiten mellan orterna.

Det här är Pippis highlight där shopping, linbana upp till Taffelberget, kolla pingvinerna på Boulders beach samt ett besök ner till Godahoppsunden är hennes agenda. Jag tänker att eftersom jag fått skåda så pass mycket hittills så skulle Pippi få shop ´til she drop idag vilket ungefär blev fallet. Vi åkte till Waterfront där hon sprang gatlopp mellan butikerna medan pappa tålmodigt försökta djupandas på lämpliga sittplatser utanför de mammons celler hon opererade i. Det höll så på till affärerna stängde klockan nio vilket resulterade i nattkörning i ny stad och nya irrfärder. Vi hade en idé om att köpa hem en hummer och lite nyårsgott till lodgen att inmundiga till tolvslaget men omständigheterna gjorde att nyårsdelikatesserna blev muffins, godis och läsk från den enda nattöppna bensinmacken vi hittade i bergen på väg hem.

Hursomhelst så hittade Pippi en hel del fynd som blev till en nyårsstass. Ursäkta fotografens usla förmåga till inomhusfoto och ljussättning men så här såg skönheten ut i dagens inköp:

Pippi Gauffin kl 23:59 31 december 2013