Ja nu är jag tillbaka i Salalah efter en utflykt med fyra bortanätter. Jag bodde två nätter vid en gammal oas som heter Qatbit och som numera tjänstgör som lastbilshak och två nätter femtio mil upp vid kusten vid en ort som heter Shannah i Barr al Hikman där det finns milsvida dybankar som hyser uppskattningsvis mer än en miljon övervintrande vadarfåglar.

Oman är på gott och ont så gott som helt oexploaterat utan någon ”turistindustri” och i mångt och mycket ett primitivt(ursprungligt) land. Det goda är att man kommer direkt inpå den arabiska kulturen ofiltrerad av den amerikanska cocacolafernissa som gör många andra resmål likartade. Ont är att om man nu vill ha det lite lätt och som hemma inte får det. Den arabiska befolkningen som inte försörjs av sultanatet jobbar i huvudsak med fiske eller boskapsskötsel. Man behöver inte kunna läsa eller skriva för att ta hand om en flock kameler varför folket verkar helt illiterata, har inte sett en enda tidning eller bok någonstans på den dryga vecka jag varit här. Att äta på arabisk restaurang är inte någon social företeelse, kvinnor får överhuvudtaget inte delta i sällskapslivet och även som man blir du anvisad ett enskilt bås där du sitter på golvet med en bönematta och servetthållare som enda sällskap. Beställa gör man som svensk genom att peka på munnen då menyn är skriven med hieroglyfer. Ärligt upplever jag araberna som ganska stela, misstänksamma och ”världsfrånvända”. Jag föredrar att beblanda mig med den indiska befolkningen som är en fjärdedel av invånarna här och fungerar som ”gästarbetare”. De sysselsätter sig med de allestädes pågående vägbyggena och har många restauranger; beef masala, palek paneer och dall är det jag varvar här.

Nåja, nu till min rundtripp mer i detalj. Måste bli bättre på att fotodokumentera min vardag känner jag nu, har ju mest hela tiden ett 400 mm-tele på axeln varför det nästan bara blir fåglar i linsen.

I onsdags beger jag mig iväg ut i öknen och har tänkt att besöka en farm som heter Shisr på min väg till Qatbit. Shisr ligger 7,5 mil off paved road och hittas med hjälp av GPS utan större problem. Vid en pytteodling på väg dit stannar jag till och ser där resans hittills enda Ménétriés´s Warbler. Väl framme vid Shisr är det ganska fågeltomt och förskräckligt mycket flugor där den enda egentliga ansamlingen är en blandflock av citron- och sädesärlor som duschar under en bevattningsanläggning. Övrigt att nämna är 5 Crowned Sandgrouse och en ung törnskata av arten Daurian Shrike.

Daurian Shrike (1K)

Nä, styr kosan mot Qatbit istället. Fågelmässigt är det nog lite fel årstid att vara här då inga flyttfåglar är i rörelse och t o m farmerna och oaserna i öknen är ganska öde. Jag finner mest enstaka ex av fåglar som ”fastnat” på resan och inte sällan av sorter som häckar eller ses i Sverige. I trädgården bakom motellet i Qatbit hittar jag 1 Taltrast, 5 Gransångare(tristis), 1 Ärtsångare, 1 Mindre flugsnappare, 1 Bergstajgasångare, 3 Clamorous Reed Warbler, 8 Nile Valley Sunbird och en adult Daurian Shrike. Vid vattenhålet några hundra meter österut är det öde förutom en varfågel av sorten Southern Grey Shrike, annars har jag bara sett Steppe Grey Shrike här.

Daurian Shrike (adult)