White-collared Manakin

Idag är det hårdskådning som gäller, Pippi är vidtalad och beredd på hennes tråkigaste dag på den här resan. Shite vilken lokal, otroligt artrikt, problemet är bara att vi är i en regnskog i slutet av regnperioden med regn nästan hela tiden.

Jag börjar klockan sex med att hålla mig i närheten av huvudbyggnaden där man kan ta skydd när skurarna blir för kraftiga. Det finns gott om bär- och fruktträd och därför mycket fågel.  Vanligast är Passerini’s Tanager, Chestnut-sided Warbler och Olive-backed Euphonia men jag har oxå  bl a Rufous Motmot, Black-cheeked Woodpecker, Gray-capped Flycather och White-collared Manakin.

Blue Dacnis

Det ingick en guidning i övernattningen och jag är inplacerad i en grupp med avgång klockan åtta. Det börjar bra med ormspecialisten Laughing Falcon och en sengångare men spårar snabbt ur med för mig fel fokus och som lax på löken två dampiga snorungar som far omkring  som påtända häxpipor varför jag vänder tillbaka efter 50 meter.

Sengångare(jag lovar)

Jag skrotar vidare i närområdet och höjer sakta men säkert artkvaliten med arter som Collared Aracari, Great Green Macaw, White-vented Euohonia, Long-billed Hermit och Rufous Mourner.

Collared Aracari

Rufous Mourner

Long-billed Hermit

Nu är klockan 10 och jag hämtar ner Pippi och tar en tur efter entrévägen i väntan på lunch. Där adderas Long-tailed Tyrant, White-ruffed Manakin, Scarlet-thighed Dacnis och Black-headed Saltator till reselistan. Nu vräker regnet ned och det blir tvunget med en skådarpaus.

Täckt veranda där man kunde skåda när det regnade

Jag kör som sagt inget 3-storkarsrace på den här resan men har tre målarter jag tänkte jag skulle anstränga mig lite extra för. Det handlar om Resplendent Quetzal(inhängd och klar), Bare-necked Umbrellabird och Snowy Cotinga där den senare känns knepigast och kräver stor tur. Jag har träffat en skådare som sett paraplyfågeln igår och får en platsbeskrivning,  när det plötsligt slutar regna och klarnar upp ger jag mig iväg för att göra ett försök på denna. När jag står vid bilen vid parkeringen och kollar in en Streak-Headed Woodcreeper ser jag i ögonvrån en typ liten vit duva slå sig ned i det översta lövverket i ett högt träd och försvinner. Det börjar rassla till bland poletterna och jag tänker att holy macaroni…what the f**k…Pulsen stiger och jag söker frenetiskt då den plötsligt bara sitter där – Snowy Cotinga – kadang! Tur om en tok som vanligt 🙂 Kraftigt croppad dokumentationsbild nedan:

Snowy Cotinga(områdets kultpippi N:o 1)

Streak-headed Woodcreeper

Lokalen till paraplyfågeln hittar jag dock inte. Det finns ett stort nätverk stigar här runt stationen snillrikt döpta med treställiga bokstavskoder och väl utmärkta på en karta; det spelar dock ingen roll eftersom man hatar skyltar i det här landet och det är ganska svårt att ha koll på väderstrecken i den täta urskogen. Dipp på den alltså.

Eftersom det börjar nalkas slutet på Coats Rica-vistelsen går jag all in och bokar även in mig på en ”night walk”, Pippi hakar på och den startar klockan sju. Jag äger inga regnkläder då min policy normalt är att gå inomhus när det regnar. Efter en kvart är jag genomblöt, vilket i alla fall har den fördelen att jag inte kan bli blötare, men Pippi har ett paraply och vi leds runt i området under två timmar och ser bara massa grodor. Nåja, en Armadillo(ett bältdjur) springer över stigen och jag hittar en stor hane Great Curassow som trycker högt upp i ett träd.

Det är lite trist med ”mug shots” i form av fåglar på pinne i profil, jag vet, men öser på med några till nedan. Allra sist en suddig flyktbild på dagens juvel.

På återhörande!

Common Tody-Flycatcher

Baltimore Oriole

Black-crowned Tityra

Dusky-capped Flycatcher

Golden-hooded Tanager

Montezuma Oropendula

Social Flycatcher

Och sist men inte minst en suddig repris – tadaaaa!