Idag har jag mest sett till att allt är i ordning för Part II av min Sydafrikaturné. I morgon så har jag som de flesta andra bokat en transfer till King Shaka Airport i Durban. Men jag kliver inte på något flyg utan hämtar en hyrbil och drar norrut. Uppgraderade den idag med mobile wi-fi, hoppas att det betyder att jag får nå´n slags router och kan mapsa utan off-linekartor.

Med tanke på hur lite tid jag idag lagt på skådningen måste man nog säga att jag haft en väldans tur. När jag gick upp i morse strax innan sex började mina tyska hyttgrannar tjoa på balkongen om en Barau´s Petrel som drog 90 grader ut från båten i fören. Check på den. En bra stund senare på väg till frukost gick jag längs sidan på 7:an, där de flesta hänger, Tropical Shearwater och Shy Albatross typ på volley. Tillbaka i hytten och svarar undan mina sista jobbmail larmas Sottärna ut i vår messengertråd. David igen såklart. Den fick jag inte på samma fina silverfat utan fick slita ett tag, men efter en stund går tre stycken upp en bra bit över horisonten. Inhängt och klart 🙂

Frukost, lunch och middag

Runt 11-snåret besöker jag wellnessområdet. Riktigt fint ordnat där faktiskt. In på gymmet och körde lite försiktigt. Det är första gången jag kör ett pass sen operationen av min supraspinatusruptur. Det blev ett allroundpass med bl a en biceps curl som är bra för sträckskådare som kör utan finsk pinne*

Biceps curl – övningen kallas ”kikarn”

Sen var det att packa alla väskor och göra sig redo inför gruppfotot. Arret med alla på en gång gick ganska smidigt:

Gruppfoto med alla på båten

Värre blev det när svenskbilden skulle tas. Först uppe på läktaren, sen ner på scen, kamera sprang och hämtades…

Under tiden passade jag på att ta en bild av The Swedes, men utan att säga till att de skulle titta hit och säga cheese:

Svenskgänget

Exhibitionisten Gunnar kunde såklart inte hålla sig undan och fick sitt lystmäte här:

Guran Guran i sitt ässe

Nu tror jag folk passar på att göra av med sina drinkbiljetter. Måste ner och kolla…

* Finsk pinne är en ca 40 cm lång stång som man fäster på undersidan av handkikaren och håller sedan i stångens nederdel ungefär i midjehöjd och besparar på så vis statisk uttröttning i axlarna.

Teatro la Scala

Vi kryssar fortfarande i Söderhavet. Det tar ungefär 2,5 dygn att nå Marion Island, och lika lång tid tillbaka då, såklart. I land först fredag morgon. På ditvägen var det mycket uppdragna axlar och stirriga blickar som hastade omkring i korridorerna, nu är det nöjda leenden på lugna vana sjöben man möter.

Det finns en hel del att göra på båten förutom havsfågelspanande. Man kan t ex se ut över havet efter valar eller annat. Själv var jag tvungen att jobba en del i hytten idag, men har balkongdörren öppen och såg i alla fall en havssköldpadda kajka förbi. Även en ny researt – klykstjärtad stormsvala – las till listan.

Det finns även faciliteter i form av pooler, disco eller spa. Själv ska jag till gymmet i morgon. Många föredrag ges. Idag lyssnade jag på Peter Harrison, vår havsfågelsguru. Plats Teatro la Scala med plats för 1 123 pers. Han berättade om sitt liv. Han var ett föräldralöst barnhemsbarn men som växte upp, utbildade sig och började jobba som en tjänsteman i London.

Men en dag i början på 70-talet fick han nog och gav sig iväg på en sju års resa runt hela världen för att dokumentera och teckna havsfåglar. Av världens 434 havsfågelarter har han sett alla utom en. När han kom hem så ägnade han ytterligare fyra år åt att utveckla alla skisser och att skriva en bok – ”Seabirds, an identification guide”. Den kom ut 1983 och har tills nyligen varit vår havsfågelbibel. Förra året kom en nyreviderad version där han tagit hjälp av en förläggare och vår egen Hans Larsson som under 10 år jobbat med att teckna alla måsfåglar. Harrison har förutom arbetet med boken jobbat hårt med att rädda och bevara hotade arter. Han har för detta bl a fått Brittiska Imperieordern, i gott sällskap av t ex Sir David Atterborough. Vilken berättelse han gav oss! När han var klar fick han stående ovationer och inte ett öga var torrt.

På kvällen fick Gunnar Engblom lite feeling. Han jobbar sedan länge i Peru med företaget Kolibri Expedition där han arrangerar skådarresor. Men helst vill han uppträda under hans alter ego Guran Guran med egensnickrade 70-talslåtar. Sicken lirare:

Det är ett stort vemod och en lika stor tacksamhet som fyller mig nu när vi styr kosan mot fastlandet. Den här resan och de upplevelser den gett kommer alla här att bära med sig hela livet. Helt underbart!

Idag fick vi ytterligare ett halvvarv runt Marion Island innan stäven riktades mot Durban och fast mark. Det var dock betydligt kärvare idag med ett tuffare väder och inte fullt lika mycket flygfän i luften. För min egen del fyllde jag ändå en del luckor i form av Havslöpare och Blue Petrel. Vad det gäller prionerna fick jag dock ge tappt och det de flesta kallade dem och vad sannolikheten talade för var att i princip alla vi såg var Salvin´s Prion. Och då det häckar fem miljoner(!) av dessa fåglar här på Prince Edwardöarna och den hyfsat närbelägna ön Crozets Island är det ju inte så konstigt.

Salvin´s Prion

Trots blåst och kärvare förhållanden idag så var alla på tårna. Fågelskådare vet att slit och hopp är de drivkrafter som behövs och ger belöning:

Hursom kan man nu pusta ut lite. Konsolidera. Låta det sjunka in. Jag försökte dra ihop några av mina närmaste till att hitta några sköna fåtöljer att svalka strupen i. Men det var lättare sagt än gjort. Bums i bingen var det de flesta såg framför sig. Men då är det skönt att man har skåningarna. De vet att förena nytta med nöje. Se t ex David Erterius på bilden nedan, den största slitvargen av oss alla på båten. Han orkar ju knappt lyfta sin mojito från bordet efter att hållit igång 24/7 här sen vi kastade loss, men inte bangar han för det. Här vilar inga ledsna sparvar. Jag kanske ska flytta till Skåne istället för Öland…

Den bästa bilden på resan tycker jag sköts av Mikael Nord, fotografernas egen Wyatt Earp. Kolla:

Macaroni Penguin

Idag var vi framme vid Marion Island. Eller framme och framme, det här är en super restricted area där man inte får gå närmare än 12 sjömil(ca två landmil). Det är fyra arter som man då inte kan se härifrån men det allra mesta är ute och flaxar över havet. Och så det flög idag! Det här är himlen för en fågelskådare.

Jag såg bl a sex olika arter albatross, De roligaset arterna jag såg idag var Grey-backed Storm Petrel, White-Headed Petrel, Pintado Petrel och King Penguin. Kanske var Kungspingvinerna roligast på sitt sätt, att se dem komma hoppandes i små rader som delfiner. Här är lite fågelporr:

Wandering Albatross – Det här är en en vääldigt gammal hane. De blir vitare ju äldre de blir.

Pintado Petrel

Sooty Albatross – Det här är nog den snyggaste albatrossen.

Eller den här:

Light-mantled Albatross

Common Diving Petrel

Southern Giant Petrel – Det här är ishavens mördarmaskin. Den drar sig inte för att döda och äta upp de mindra pingvinarterna när de är ute och simmar, eller så kalasar den gärna på albatrossungar.

Subantarctic Skua – de här är inte så gulliga de heller. Det finns ju inga rovfåglar på havet så någon måste ju göra jobbet.

White-headed Petrel (en s k dokumentationsbild)

White-chinned Petrel? inte heller av nå´n högre bildkvalitet men den var lite udda tecknad och drog tankarna åt en Spectacled Petrel.

Hursom, nu är det kväll och man får pusta ut. Det drog på rejält nu i skymningen och hela havet kokade. I såna lägen är det viktigt att ha det autonoma spamfiltret välkalibrerat, att kunna skilja agnarna från vetet, vilket är lättare sagt än gjort på bortaplan. Men några av de mer fokuserade lyckades skilja ut flera Kerguelen Petrels, vilka de ska ha all heder för. Jag var för splittrad för den uppgiften.

Nu styr kapten ut på havet igen. Det är som sagt ett superkänsligt område så man gör allt för att inte störa. De har t o m ropat ut i högtalrna att vi måsta ha helt släckt i hytterna och dra för gardinerna så att inte fåglarna ska dras mot det mystiska ljus vi annars avger.

Vi har ett oslagbart wi-fi här. Det brukar vara väldigt segt, om inte omöjligt, att t ex dra iväg så många bilder som i det här inlägget när man är utomlands. Men för en ohemul summa pengar kan man ansluta sig till Starlink, Elons satellitnätverk, på båten. Swischhh

Idag har vi kommit till mer syrerika vatten, och det har blivit mycket kallare i luften. Man ser stora stråk av flytalger och artrikedomen har ökat. Det är fortfarande inga kolossala mängder men artlistan har fyllts på. Tillkommit har bl a Sooty Albatross, Northern Giant Petrel, Black-bellied Storm Petrel, och White-headed Petrel.

Indian Yellow-nosed Albatross

Och så var det de där jävla prionerna, nu har dom börjat dyka upp. Som jag tidigare skrev är denna artgrupp svårast. De är ganska små, flyger snabbt, kastar fram och tillbaka likt en fladdermus samt är några olika att välja på:

Antarctic Prion är defaultprionen där man sedan relativiserar ansiktsteckning, den svarta på stjärtspetsen och näbbens storlek och form för att uttrycka karaktärsdragen för de andra arterna. Jag har alltid enormt svårt att fota fåglar över vatten trots att min utrustning är av hög kvalitet, mitt autofokus fullkomligt förnedrar mig, och dagens prionbilder blev därför så här 🙂

Dagens fågel var en jättelik albatross som hängt med båten hela dagen. Vi tog för givet att det var en Vandringsalbatross, den största och den vanligaste i den artgruppen i dessa vatten. Den kan bli över 3,5 meter i vangspann och väga över 10 kg, så stor att båda vingarna inte ens får plats på bild(se nedan):

Tristan Albatross ?

MEN. Nu påstår nestorn inom havsfåglarna, Peter Harrison, att det är en Tristan Albatross. Hela världspopulationen av den häckar på Cough Island, ett av världsarven och en del av ögruppen Tristan de Cunha vilken ligger bra långt härifrån i södra Atlanten. De här fåglarna rör sig dock mer cirkumpolärt än i nordsydlig riktning och på förra resan som gjordes 2022 såg man en fågel som bestämdes till just Tristan Albatross. Harrison är med på båten man har fått mothugg av andra experter här så det ska bli intressant att se hur detta utvecklar sig. Det finns egentligen bara en dräkt, den 7:de, där det är möjligt att skilja dessa två arter. När jag pluggat på har jag fått intrycket av att den fågeln vi såg idag skulle vara en gammal hona Vandringsalbatross då den har för mycket svart på stjärten för en 22-årig Tristan 7.0, vilket Harrison påstår att det är. Haha, det är verkligen nördarnas konvent det här 😀

Det är ganska trång och svårt att hitta en bra plats att stå på. Missnöje har börjat uttryckas över att man tar för stor plats med sin tubkikare. Det är i princip bara de svenska skådarna som använder tub. Och definitivt inte kryssningsturisterna, som utgör ungefär hälften av passagerarna, så man kan lite förstå att det vid trängsel skylls på tubarna. Jag har dock hittills mest använt min hyttbalkong som ligger bra placerad, lågt och långt fram. Idag kändes det som att många fåglar jag såg var de som lyfte från vattnet när båten kom, ofta flög de sedan bara en kortare bit och la sig igen på vattnet alternativt drog i väg i 90 graders vinkel mot båtens färdriktning.

Två nackdelar finns dock med hyttskådandet, FOMO och det sociala. Att jag kommer att missa mycket försöker jag leva med, det kommer alla oavsett strategi, och det sociala kan man ta vid frukost eller med någon kvällsbira. Men det är faktiskt så många svenskar(>90 pers), så mycket folk och en så stor båt att det fortfarande finns några som jag vet är med men som jag inte stött på ännu.

Och apropå det sociala så var det Penguin Party idag. Det verkade dock inte svenskarna ha prio på, utom jag då. Men här är några andra pingvinkompisar:

Jag är en ond pingvin!

Idag har vi farit över stilla vatten. Och väldigt lugnt på fågelfronten där Great-winged Petrel var den vanligaste, ofta i mindre grupper på 5-10 stycken liggande på vattnet. Svenskgänget har dock sammantaget dragit ihop enstaka ex av Barau´s och Softplumaged Petrel samt en möjlig White-headed dito, en havslöpare och ett par stora albatrosser liggande på vattnet. Den på bilden nedan låg ganska nära utanför min hyttbalkong och är av vandringstyp. Man ser även valar lite då och då. Oklart vilka arter för mig.

I och med dagens lugn hann jag med både en power nap och att tapetsera hytten 🙂

I morgon är det pingvinmaskerad på båten och på måndag och tisdag är det havsfågelbonanza runt Marion Island.

Nu har vi kastat loss och styr kosan ut på Indiska oceanen. Aldrig har så många svenskar samtidigt deltagit på en organiserad fågelexkursion. Det är en illuster och blandad skara från alla stånd. Här finns allt från högadel som ärvt sin kikare i rakt nedstigande led på fädernet(Ullman och Eriksson), översteprästen(RK:s Malmhagen) och därifrån idel ädel skådaradel tillsammans med borgare, bönder och enkla fotsoldater som jag själv.

Båten la ut lite tidigare än aviserat, redan kl 16.30, varför vi fick stilla vår värsta skådarabstinens ett par timmar. Inga mängder såklart så nära inpå land men en Inidian Yellow-nosed Albatross samt ett tiotal var av Corys Shearwater  och Great-winged Petrell.

Great-winged Petrell(Mikael Nord)

En skräckblandad förtjusning vi alla delar är den över artbestämningens ädla konst. Ingen skådare nöjer sig här med att se en ”fin” albatross eller en ”vacker” petrell, man vill veta vilken art den tillhör. Annars gills det inte lixom. Jag har pluggat på en hel del men det kommer ändå inte bli lätt. Den artgrupp som verkar allra knepigast är prionerna. Här är tre olika som knappt på närhåll är lätta att särskilja:

Lägg då till att de oftast inte är nära, rör sig oberäkneligt och kan uppträda tillsammans i överflödande stora flockar. Här den vanligaste prionen, Fairy Prion – en masse:

Vill ni se på en karta var vi är just nu så klicka här: https://vesselfinder.com/?imo=9320087

Nu dax för middag!