Idag har vi kommit till mer syrerika vatten, och det har blivit mycket kallare i luften. Man ser stora stråk av flytalger och artrikedomen har ökat. Det är fortfarande inga kolossala mängder men artlistan har fyllts på. Tillkommit har bl a Sooty Albatross, Northern Giant Petrel, Black-bellied Storm Petrel, och White-headed Petrel.
Indian Yellow-nosed Albatross
Och så var det de där jävla prionerna, nu har dom börjat dyka upp. Som jag tidigare skrev är denna artgrupp svårast. De är ganska små, flyger snabbt, kastar fram och tillbaka likt en fladdermus samt är några olika att välja på:
Antarctic Prion är defaultprionen där man sedan relativiserar ansiktsteckning, den svarta på stjärtspetsen och näbbens storlek och form för att uttrycka karaktärsdragen för de andra arterna. Jag har alltid enormt svårt att fota fåglar över vatten trots att min utrustning är av hög kvalitet, mitt autofokus fullkomligt förnedrar mig, och dagens prionbilder blev därför så här 🙂
Salvin´s Prion. Eller Antarctic Prion. Eller nå´t…
Jag tror(!) att denna fågel är en Salvin´s Prion p g a lite kantigare huvud och antydan till mustachstreck från mungipan. Kan såklart dock inte ses här.
Dagens fågel var en jättelik albatross som hängt med båten hela dagen. Vi tog för givet att det var en Vandringsalbatross, den största och den vanligaste i den artgruppen i dessa vatten. Den kan bli över 3,5 meter i vangspann och väga över 10 kg, så stor att båda vingarna inte ens får plats på bild(se nedan):
Tristan Albatross ?
MEN. Nu påstår nestorn inom havsfåglarna, Peter Harrison, att det är en Tristan Albatross. Hela världspopulationen av den häckar på Cough Island, ett av världsarven och en del av ögruppen Tristan de Cunha vilken ligger bra långt härifrån i södra Atlanten. De här fåglarna rör sig dock mer cirkumpolärt än i nordsydlig riktning och på förra resan som gjordes 2022 såg man en fågel som bestämdes till just Tristan Albatross. Harrison är med på båten man har fått mothugg av andra experter här så det ska bli intressant att se hur detta utvecklar sig. Det finns egentligen bara en dräkt, den 7:de, där det är möjligt att skilja dessa två arter. När jag pluggat på har jag fått intrycket av att den fågeln vi såg idag skulle vara en gammal hona Vandringsalbatross då den har för mycket svart på stjärten för en 22-årig Tristan 7.0, vilket Harrison påstår att det är. Haha, det är verkligen nördarnas konvent det här 😀
Det är ganska trång och svårt att hitta en bra plats att stå på. Missnöje har börjat uttryckas över att man tar för stor plats med sin tubkikare. Det är i princip bara de svenska skådarna som använder tub. Och definitivt inte kryssningsturisterna, som utgör ungefär hälften av passagerarna, så man kan lite förstå att det vid trängsel skylls på tubarna. Jag har dock hittills mest använt min hyttbalkong som ligger bra placerad, lågt och långt fram. Idag kändes det som att många fåglar jag såg var de som lyfte från vattnet när båten kom, ofta flög de sedan bara en kortare bit och la sig igen på vattnet alternativt drog i väg i 90 graders vinkel mot båtens färdriktning.
Två nackdelar finns dock med hyttskådandet, FOMO och det sociala. Att jag kommer att missa mycket försöker jag leva med, det kommer alla oavsett strategi, och det sociala kan man ta vid frukost eller med någon kvällsbira. Men det är faktiskt så många svenskar(>90 pers), så mycket folk och en så stor båt att det fortfarande finns några som jag vet är med men som jag inte stött på ännu.
Och apropå det sociala så var det Penguin Party idag. Det verkade dock inte svenskarna ha prio på, utom jag då. Men här är några andra pingvinkompisar:
Jag är en ond pingvin!
chansson 