Det är ett stort vemod och en lika stor tacksamhet som fyller mig nu när vi styr kosan mot fastlandet. Den här resan och de upplevelser den gett kommer alla här att bära med sig hela livet. Helt underbart!

Idag fick vi ytterligare ett halvvarv runt Marion Island innan stäven riktades mot Durban och fast mark. Det var dock betydligt kärvare idag med ett tuffare väder och inte fullt lika mycket flygfän i luften. För min egen del fyllde jag ändå en del luckor i form av Havslöpare och Blue Petrel. Vad det gäller prionerna fick jag dock ge tappt och det de flesta kallade dem och vad sannolikheten talade för var att i princip alla vi såg var Salvin´s Prion. Och då det häckar fem miljoner(!) av dessa fåglar här på Prince Edwardöarna och den hyfsat närbelägna ön Crozets Island är det ju inte så konstigt.

Salvin´s Prion

Trots blåst och kärvare förhållanden idag så var alla på tårna. Fågelskådare vet att slit och hopp är de drivkrafter som behövs och ger belöning:

Hursom kan man nu pusta ut lite. Konsolidera. Låta det sjunka in. Jag försökte dra ihop några av mina närmaste till att hitta några sköna fåtöljer att svalka strupen i. Men det var lättare sagt än gjort. Bums i bingen var det de flesta såg framför sig. Men då är det skönt att man har skåningarna. De vet att förena nytta med nöje. Se t ex David Erterius på bilden nedan, den största slitvargen av oss alla på båten. Han orkar ju knappt lyfta sin mojito från bordet efter att hållit igång 24/7 här sen vi kastade loss, men inte bangar han för det. Här vilar inga ledsna sparvar. Jag kanske ska flytta till Skåne istället för Öland…

Den bästa bilden på resan tycker jag sköts av Mikael Nord, fotografernas egen Wyatt Earp. Kolla:

Macaroni Penguin