Idag har jag mest sett till att allt är i ordning för Part II av min Sydafrikaturné. I morgon så har jag som de flesta andra bokat en transfer till King Shaka Airport i Durban. Men jag kliver inte på något flyg utan hämtar en hyrbil och drar norrut. Uppgraderade den idag med mobile wi-fi, hoppas att det betyder att jag får nå´n slags router och kan mapsa utan off-linekartor.

Med tanke på hur lite tid jag idag lagt på skådningen måste man nog säga att jag haft en väldans tur. När jag gick upp i morse strax innan sex började mina tyska hyttgrannar tjoa på balkongen om en Barau´s Petrel som drog 90 grader ut från båten i fören. Check på den. En bra stund senare på väg till frukost gick jag längs sidan på 7:an, där de flesta hänger, Tropical Shearwater och Shy Albatross typ på volley. Tillbaka i hytten och svarar undan mina sista jobbmail larmas Sottärna ut i vår messengertråd. David igen såklart. Den fick jag inte på samma fina silverfat utan fick slita ett tag, men efter en stund går tre stycken upp en bra bit över horisonten. Inhängt och klart 🙂

Frukost, lunch och middag

Runt 11-snåret besöker jag wellnessområdet. Riktigt fint ordnat där faktiskt. In på gymmet och körde lite försiktigt. Det är första gången jag kör ett pass sen operationen av min supraspinatusruptur. Det blev ett allroundpass med bl a en biceps curl som är bra för sträckskådare som kör utan finsk pinne*

Biceps curl – övningen kallas ”kikarn”

Sen var det att packa alla väskor och göra sig redo inför gruppfotot. Arret med alla på en gång gick ganska smidigt:

Gruppfoto med alla på båten

Värre blev det när svenskbilden skulle tas. Först uppe på läktaren, sen ner på scen, kamera sprang och hämtades…

Under tiden passade jag på att ta en bild av The Swedes, men utan att säga till att de skulle titta hit och säga cheese:

Svenskgänget

Exhibitionisten Gunnar kunde såklart inte hålla sig undan och fick sitt lystmäte här:

Guran Guran i sitt ässe

Nu tror jag folk passar på att göra av med sina drinkbiljetter. Måste ner och kolla…

* Finsk pinne är en ca 40 cm lång stång som man fäster på undersidan av handkikaren och håller sedan i stångens nederdel ungefär i midjehöjd och besparar på så vis statisk uttröttning i axlarna.