Har inte så mycket mer att säga, ville bara säga hej för sista gången från min SA-turné. Igår var jag i Marievale igen. Mycket vadare, änder och hägrar. Nytt för denna gång här var Tjockfot, Skedstork och Vitvingad tärna.

Skäggtärnor och en vitvingad tärna

Brushane var den talrikaste fågeln i Marievale

Bronsibis i sin diskreta charm

Är inte riktigt hemma ännu. Har mellanlandat i Istanbul. Men snart, home sweet home 🙂

Lesser Flamingo

Idag är det min födelsedag. Jag fyller 65 år! Det är fan inte kul. Det var i o f s längesedan det var kul att bli ett år äldre men pensionärsfärdigheten ger ju kistfeeling. Huvva

Hursomhelst. Igår kom jag till Zaagkuilsdrift Bird Sanctuary and Lodge. Ett jättefint ställe på flera sätt. Dels är anläggningen välskött och fräsch och dels finns mycket fågel att se inom lodgeområdet. Det finns t ex tre olika gömslen varav ett fotogömsle vid ett vattenhål med grodperspektiv. Tyvärr verkar fåglarna hitta andra ställen att dricka på så jag fick roa mig med att fota trollsländor.

A dragonfly named Twister

Man kan undra varför svenska fåglar är så färglösa jämfört med de på södra halvklotet. I min första fågelbok, Björn Ursings Däggdjur och fåglar, var fåglarna som brukligt sorterade efter släktskap. Trastar, falkar, änder o s v, men på ett uppslag fanns våra så kallade praktfåglar; blåkråka, biätare, sommargylling och härfågel. De som var färgglada alltså. Här bara sprakar det över fälten med olika gula, blå och röda fåglar.

Great Blue-eared Starling, Village Weaver och Red Bishop

Jag hade fått tips om att det fanns mycket vadare som lätt kunde avsynas en mil ner längs floden som rinner genom landskapet här. Det har börjat torka ur här nu men där skulle det finnas gott om vatten kvar. Men det var om inte ett bomskott så en i varje fall en mindre besvikelse. Visst fanns det vatten och massor med fågel, men inga mudflats utan mest brantare banker och ytor täckta av näckrosor. Yellow-billed Stork, Purpurhöna, Svartvingad Vadarsvala och Black Heron in action var det roligaste där.

Kommentar: I klippets början säger jag Yellow-billed Heron, Stork ska det vara. Okommenterade arter är ett gång bronsibisar, några kohägrar och en silkeshäger som snabbt gås förbi. Men det är de svarta hägrarnas fiskemetod som är poängen här och som ses i slutet av klippet.

Jag har höjt ambitionen något nu när det gäller att arta de små bruna. La igår till Croaking Cisticola, Tawny-flanked Prinia och Great Sparrow till den avdelningen. Har nu slarvat bort mitt andra och sista par läsglasögon så om det saknas skärpa på vissa bilder nu så skyller jag på det.

Tawny-flanked Prinia

En sak som förundrar mig är konsten som hänger på väggarna här. Ni kanske kommer ihåg fasantavlan från Nylsvlei, den var ju mest mal placé. Men mer anmärkningsvärt är att de vanligaste motiven här är landskap som ser ut som gjorda av prins Eugen på MDMA.

Exempel på hötorgsexpressionistisk konst. Den här hänger på mitt rum. Hmm

Idag fyller jag som sagt år. Personalen kom med frukost klockan nio till gömslet jag satt i. Det kändes passande på fölsedan. Jag hade absolut inte uppmärksammat dem på denna tveksamt hedervärda dag utan det får ses som ett exempel på den service och den lyhördhet de visat på det här stället.

Idag var temat att kolla efter rovfåglar, biätare, svalor och annat mer högtflygande. En spaning jag gjort är att man ser ganska lite rovfåglar i luften här. Jag tror inte att det beror på att de är färre än i Sverige men varför vet jag inte. Funkar inte termiken på samma sätt här? Måste de spara på energin i värmen så att de mer sitter och spanar innan de slår till? Eller va? Jag såg en läcker svart form av Gabar Goshawk, några unga African Fish Eagle samt några glador på håll. Svåra fotolägen så ni får hålla tillgodo med denna bortflyende fiskörn:

African Fish Eagle

En intressant fågel är Dwarf Bittern, som man ser ganska mycket av nu och var den som jag visade en filmsnutt av med några ungar i sitt bo. Det är egentligen en ovanlig fågel här men den passar på att dra till något ställe för att häcka där det regnat mycket nyligen, och det har det här. Den är lik den mycket vanligare Green-backed Heron. Huvudteckningen är bra att kolla om man har en stående fågel. Kolla jämförelsen här::

Green-backed Heron till vänster och Dwarf Bittern till höger.

Nu har jag bara en övernattning kvar. Den enda dagen som jag inte bokat i förväg och för att kunna ha nå´n flexibilitet i mitt annars ganska tajta schema. Av den så gör jag en favorit i repris och åker strax ner till Nigel och övernattar för att då bara vara fem minuter från Marievale, haket med de myckna vadarna och Servalen.

African Sacred Ibis – alla är inte färggranna, men de här är heliga!

Tjing!

Här har jag tagit in på en isolerad lodge nära Nylsvlei Nature Reserve. Enkel standard, jag är enda gästen och allt är så där afrikanskt oklart med det mesta. Var ligger gaten till parken? När kan jag få mat? Kommer guiden hit eller jag dit?…Men hittills har allt löst sig. För grundinställningen verkar vara just den. Att det löser sig alltså.

Vet inte riktigt hur jag ska beskriva området, lite som en blandning av Everglades i Florida och Vadadalen i Uppland, om vi byter ut växtligheten där till vad de kallar thornveldt här. Alltså ett savannliknande landskap med taggiga buskar och träd.

I går natt var det hett på rummet. Ingen AC och fläkten stannade när lyset slogs av. Öppnade kylskåpet ett tag för att tillföra någon svalka men kylaggregatet blev bara varmare när det märkte att kylan försvann.

Hursom dök guiden upp på lodgen i trots att jag fått anvisningar om att möta honom vid entrén till parken. Uppgiften var sedan att vandra till fots när min bil inte klarade terrängen längre, men istället hade han med sig ett mer terränggående fordon som vi använde. Det löste sig igen alltså.

Lilac-breasted Roller och dennes lunch

Sedan satte vi igång. Åkte kortare sträckor och gick ur bilen för att plocka målarter. Guidens alltså. Jag hade inte specat några särskilda önskningar, utom African Finfoot vilken jag inte uppfattade att vi ens försökte på. Mindre vanliga arter vi såg var Red-crested Korhaan, Barred Wren-babbler, Lesser Moorhen, Dwarf Bittern och Allen´s Gallinule.

Levaillant´s Cuckoo

Efter gårdagens utflykt var jag uppe i knappt 200 researter, inget clean sweep direkt. Det jag skyller på är att det är för varmt att vara ute efter lunch, vilket även fåglarna tycker, att jag behöver jobba några timmar per dag, måste undvika solstrålning  och att jag kanske är lite lat. Eller rättare sagt bekväm, och har kommit upp i den åldern att man vet hur man ska njuta av dagen istället för att mer nevrotiskt se skådningen som en kamp eller en tävling. Jag känner inte att jag tredje gången i landet nödvändigtvis ska behöva sortera ut alla arter sunbirds, svalor, vävare, barbetter eller alla dessa likartiga familjer, utan fokuserar istället på att fylla lifersluckor. Kvalitet framför kvalitet!

I ögonhöjd i en buske råkade vi springa på ett rede med ganska så färska ungar av Dwarf Bittern. Kan ni se hur många det är?

Fast lite lat är jag nog ändå. Tycker inte att tättingar är det roligaste, inte hemma heller, men jag ska skärpa till mig lite de sista dagarna och ta tag i LBJ:s*

I morse tog jag en sväng själv i parken. En del småplock längs vägen och ett par timmar i Jacana Hide.

Jacana Hide

Dvärgrördrom och Lesser Moorhen – Dvärgrördrommen smög jag mig på utanför gömslet men rörhönan fotade jag inne i det. Frön gömslets öppning fick jag även bild på en ladusvala som blivit kompis med kusinen White-throated Swallow:

Rufous-naped Lark – en av parkens karaktärsarter.

Det finns inga stora katter i parken men man måste ha koll på ormar, krokodiler och bufflar. De senare har kommunen fått för sig att plantera in. Jag tror att de försöker få det att bli lite mer safari style då det finns giraffer, sebror och diverse hjortdjur. Men bufflarna skrämmer skiten ur fågelskådarna och är förmodligen ett dåligt drag. I morse hade några dessutom rymt då staketen här inte är anpassade efter dem.

Woodland Kingfisher – en annan karaktärsart som man framförallt hör överallt. Ett högt träigt och genomträngande läte: ´chip-cherrrrrrrrr´

I dag bär det av ner till min sista destination, Zaagkuilsdrift Bird Sactuary and Lodge. Kombar nu google maps med en gammal hederlig vägatlas. Google får stora skälvan när jag närmar mig en vägtull och säger – ”om 800 meter, sväng vänster, sväng sedan vänster igen…” och sedan är jag plötsligt i tjotahejti. Har inte hittat hur man ändrar denna inställning så jag kopplar istället in google när jag kommit så nära jag kan i grova drag.

Brun Glada – eller mer sannolikt en Yellow-billed Kite, ungfåglarna är svåra att se skillnad på.

*LBJ är skådarslang för Little Brown Jobs, alltså ett gäng små enfärgade arter som ofta dessutom döljer sig lågt, eller högt, i vegetationen.

Serval – i bakgrunden en Black-headed Heron

Jag hängde på låset för att vara först in i reservatet. Grindvakterna släppte in mig t o m innan kassan öppnade. Jag var helt själv minst en timme innan några bullriga amerikaner äntrade haket,  vilket visade sig lönsamt. De skygga arterna drar sig undan direkt när folk börjar röra sig på området så jag fick obsar på flera av de mer blyga arterna, t ex Black Heron och Swainson´s Spurfowl. Som grädde på laxen fick jag även möte med en Serval. Den klev ut på vägen, stannade upp och gav mig ett nonchigt ögonkast och traskade lugnt bort en bit på vägen innan den dök in i växtligheten igen. Häftigt!

Fulvous Whistling Duck -blyga små ankor som ligger helt stilla och spelar osynliga.

Purple Heron

Det är hotter than hell mitt på da´n men morgon och kväll är mulna. Mulet gillar jag då jag fick ett ganska väl utvecklat malignt melanom bortopererat i höstas vilket stressar mig när solen är framme. Trots att jag smörjer mig och gör allt för att undgå solen går det inte helt.

Reed Cormorant

Mycket olika arter i våtmarken, även gott om vadare. Man kände sig som hemma bland. Talrikast var brushane och småsnäppa. Av ”svenskarna” fanns även grönbena samt spov- och gluttsnäppa. De enda afrikanska småvadarna jag såg var Kittliz´s och Three-banded Plover.

Pin-tailed Whydah

Klockan nio styr jag norrut mot Nylsvley och Dionynane Lodge för två nätter. Kommer fram till lunch men det för varmt att skåda nu. I morgon har jag en halvdag med guide för att få lite godis serverat.

Southern Pochard

I rummet hänger en gammal tavla som känns väldigt svensk, några fasaner i ett snöigt vinterlandskap. Var sitter den här? Måste fråga i morgon. Nu till kvällen kommer maten till rummet. Kanske för att jag är den enda gästan på lodgen. Jag får förmaning om att inte låta dörren stå öppen, vilket jag gjort hela dagen. Det finns ormar på området, säger hon. Hoppsan Kerstin, tar fram ficklampan för lite snake search innan nattningen.

Man kan höra mina upphetsade flämtningar i bakgrunden på filmklippet

Wakkerstroom – ser ut som Pampas i Sydamerika. Gräs och kossor överallt. Närmaste svenska biotop att någorlunda liknas vid är Schäferiängarna på Öland

Okej, när skrev jag senast? I torsdags efter gruppfotona på båten ja. Då hände väl inte så mycket mer än att vi partade loss lite grann. Och den här funkiga sköningen hade show 🙂

Fredag hände inte mycket värt att skryta om. Transferdag upp till Wakkerstroom. Google maps fintade mig långt upp på läktarn. Den skiljer dåligt på typ av väg varför jag för sent fann mig i en återvändsgrusväg långt från allfartsvägarna. Suck. Kom inte fram förrän efter mörkningen.

Det är rejäla åsk- och blixtoväder på kvällarna, nu till exempel. Det dånar och smäller och marken skälver, som om tredje världskriget voro kommet. Våra åskoväder i juli är en fjärt i rymden jämfört med det här. Här utan ljud från i natt:

Men fåglarna då? Jodå, igår var jag ute med den lokala guiden Lucky Ngwenya. På bilden nedan letar vi efter det enda paret Wattled Crane som finns här, men dippade den. Roliga arter var bl a Sekreterarfågel, Yellow-breasted Pipit, Blackwinged Lapwing, Pale-crowned Cisticola, Denham´s Bustard och Blue Korhaan.

Sekreterarfågel – på håll långt ner i en dal.

White-bellied Bustard – Det här är en lurig rackare. Ovanlig och trivs i det högre gräset vilket gör den svår att hitta.

Idag körde jag upp till Suikerbosrand. Mera gräsmark fast lite högre upp och mer busk- och blockmark. Inte riktigt min favvolokal, bara pjoddar och väldigt svårjobbat. En lifer lyckades jag skrapa ihop – Mountain Wheatear. Parken består av en 60 km lång rundslinga som jag såklart virrade till det i. Hann knappt komma ur parken innan stängningsdax. Till slut körde jag en smal enkelriktad väg och hoppades slippa möten, strax innan stängning borde ingen vara på väg upp.

Så här såg det ut:

Och så här kan det gå om man har ändå mer bråttom än jag.

En fågelfamilj som vi inte alls har i Sverige är widowbirds. Hanarna flyger omkring med långa dok släpande efter sig för att imponera på honorna. Lyckas även imponera på mig. Jag ska försöka filma den med det längsta släpet, Long-tailed Widowbird så ska ni får se hur det ser ut.

Red-collared Widowbird

Nu blir det våtmarker resten av veckan, börjar tröttna på allt gräs. Jag börjar i morgon bitti i Marievale. Hänger på låste klockan sex och kör några timmar för att sedan dra norrut upp till Nylsvley.

Nu stänger de alldeles strax av eler i hela Sydafrika. Folk snor så mycket kopparkabel så just nu har flera viktiga elstationer problem. En tillfällig lösning är att de i helgen har stängt av elen 2-3 timmar tre gånger om dan. För många blir det rejäla problem, t ex glassbarerna 😦

Då jag inte har Starlinkuppkopplingen kvar så blir det inga dagliga uppdateringar och kanske av mer summarisk karaktär. På vissa ställen är wi-fi:n så seg att det inte funkar alls.

Tjing!