Här har jag tagit in på en isolerad lodge nära Nylsvlei Nature Reserve. Enkel standard, jag är enda gästen och allt är så där afrikanskt oklart med det mesta. Var ligger gaten till parken? När kan jag få mat? Kommer guiden hit eller jag dit?…Men hittills har allt löst sig. För grundinställningen verkar vara just den. Att det löser sig alltså.

Vet inte riktigt hur jag ska beskriva området, lite som en blandning av Everglades i Florida och Vadadalen i Uppland, om vi byter ut växtligheten där till vad de kallar thornveldt här. Alltså ett savannliknande landskap med taggiga buskar och träd.

I går natt var det hett på rummet. Ingen AC och fläkten stannade när lyset slogs av. Öppnade kylskåpet ett tag för att tillföra någon svalka men kylaggregatet blev bara varmare när det märkte att kylan försvann.

Hursom dök guiden upp på lodgen i trots att jag fått anvisningar om att möta honom vid entrén till parken. Uppgiften var sedan att vandra till fots när min bil inte klarade terrängen längre, men istället hade han med sig ett mer terränggående fordon som vi använde. Det löste sig igen alltså.

Lilac-breasted Roller och dennes lunch

Sedan satte vi igång. Åkte kortare sträckor och gick ur bilen för att plocka målarter. Guidens alltså. Jag hade inte specat några särskilda önskningar, utom African Finfoot vilken jag inte uppfattade att vi ens försökte på. Mindre vanliga arter vi såg var Red-crested Korhaan, Barred Wren-babbler, Lesser Moorhen, Dwarf Bittern och Allen´s Gallinule.

Levaillant´s Cuckoo

Efter gårdagens utflykt var jag uppe i knappt 200 researter, inget clean sweep direkt. Det jag skyller på är att det är för varmt att vara ute efter lunch, vilket även fåglarna tycker, att jag behöver jobba några timmar per dag, måste undvika solstrålning  och att jag kanske är lite lat. Eller rättare sagt bekväm, och har kommit upp i den åldern att man vet hur man ska njuta av dagen istället för att mer nevrotiskt se skådningen som en kamp eller en tävling. Jag känner inte att jag tredje gången i landet nödvändigtvis ska behöva sortera ut alla arter sunbirds, svalor, vävare, barbetter eller alla dessa likartiga familjer, utan fokuserar istället på att fylla lifersluckor. Kvalitet framför kvalitet!

I ögonhöjd i en buske råkade vi springa på ett rede med ganska så färska ungar av Dwarf Bittern. Kan ni se hur många det är?

Fast lite lat är jag nog ändå. Tycker inte att tättingar är det roligaste, inte hemma heller, men jag ska skärpa till mig lite de sista dagarna och ta tag i LBJ:s*

I morse tog jag en sväng själv i parken. En del småplock längs vägen och ett par timmar i Jacana Hide.

Jacana Hide

Dvärgrördrom och Lesser Moorhen – Dvärgrördrommen smög jag mig på utanför gömslet men rörhönan fotade jag inne i det. Frön gömslets öppning fick jag även bild på en ladusvala som blivit kompis med kusinen White-throated Swallow:

Rufous-naped Lark – en av parkens karaktärsarter.

Det finns inga stora katter i parken men man måste ha koll på ormar, krokodiler och bufflar. De senare har kommunen fått för sig att plantera in. Jag tror att de försöker få det att bli lite mer safari style då det finns giraffer, sebror och diverse hjortdjur. Men bufflarna skrämmer skiten ur fågelskådarna och är förmodligen ett dåligt drag. I morse hade några dessutom rymt då staketen här inte är anpassade efter dem.

Woodland Kingfisher – en annan karaktärsart som man framförallt hör överallt. Ett högt träigt och genomträngande läte: ´chip-cherrrrrrrrr´

I dag bär det av ner till min sista destination, Zaagkuilsdrift Bird Sactuary and Lodge. Kombar nu google maps med en gammal hederlig vägatlas. Google får stora skälvan när jag närmar mig en vägtull och säger – ”om 800 meter, sväng vänster, sväng sedan vänster igen…” och sedan är jag plötsligt i tjotahejti. Har inte hittat hur man ändrar denna inställning så jag kopplar istället in google när jag kommit så nära jag kan i grova drag.

Brun Glada – eller mer sannolikt en Yellow-billed Kite, ungfåglarna är svåra att se skillnad på.

*LBJ är skådarslang för Little Brown Jobs, alltså ett gäng små enfärgade arter som ofta dessutom döljer sig lågt, eller högt, i vegetationen.