Idag har vi farit över stilla vatten. Och väldigt lugnt på fågelfronten där Great-winged Petrel var den vanligaste, ofta i mindre grupper på 5-10 stycken liggande på vattnet. Svenskgänget har dock sammantaget dragit ihop enstaka ex av Barau´s och Softplumaged Petrel samt en möjlig White-headed dito, en havslöpare och ett par stora albatrosser liggande på vattnet. Den på bilden nedan låg ganska nära utanför min hyttbalkong och är av vandringstyp. Man ser även valar lite då och då. Oklart vilka arter för mig.

I och med dagens lugn hann jag med både en power nap och att tapetsera hytten 🙂

I morgon är det pingvinmaskerad på båten och på måndag och tisdag är det havsfågelbonanza runt Marion Island.

Nu har vi kastat loss och styr kosan ut på Indiska oceanen. Aldrig har så många svenskar samtidigt deltagit på en organiserad fågelexkursion. Det är en illuster och blandad skara från alla stånd. Här finns allt från högadel som ärvt sin kikare i rakt nedstigande led på fädernet(Ullman och Eriksson), översteprästen(RK:s Malmhagen) och därifrån idel ädel skådaradel tillsammans med borgare, bönder och enkla fotsoldater som jag själv.

Båten la ut lite tidigare än aviserat, redan kl 16.30, varför vi fick stilla vår värsta skådarabstinens ett par timmar. Inga mängder såklart så nära inpå land men en Inidian Yellow-nosed Albatross samt ett tiotal var av Corys Shearwater  och Great-winged Petrell.

Great-winged Petrell(Mikael Nord)

En skräckblandad förtjusning vi alla delar är den över artbestämningens ädla konst. Ingen skådare nöjer sig här med att se en ”fin” albatross eller en ”vacker” petrell, man vill veta vilken art den tillhör. Annars gills det inte lixom. Jag har pluggat på en hel del men det kommer ändå inte bli lätt. Den artgrupp som verkar allra knepigast är prionerna. Här är tre olika som knappt på närhåll är lätta att särskilja:

Lägg då till att de oftast inte är nära, rör sig oberäkneligt och kan uppträda tillsammans i överflödande stora flockar. Här den vanligaste prionen, Fairy Prion – en masse:

Vill ni se på en karta var vi är just nu så klicka här: https://vesselfinder.com/?imo=9320087

Nu dax för middag!

Crab Plovers i Mida Creek

I onsdags var sista dagen i Watamu och jag åkte runt halvön till en stor lerbank som hyser ett tusental övervintrande vadare. Förutom hägerpiparna var det för oss mer bekanta nearktiska vadare som småsnäppa, större strandpipare, öken- och mongolpipare, tereksnäppa och en ensam storspov. Vanligaste måsfågeln var Gull-billed Tern och över flög resans enda obs av tre stycken Greater Flamingo.

Terek Sandpiper(uppe till höger)

Torsdag var resdag tillbaka till Nairobi. Jag drog på mig ytterligare en punktering på vägarna till Mida Creek varför avresan blev något försenad. Ska man få punka ska man dock få det i Kenya, alla är vana vid detta och fixar snabbt till det på tilbörligt sätt. Deagen gav bara en ny researt, men en ganska tung rackare, en Taita Falcon flög turligt över vägen vid ett lunchstopp i Voi. Den sena avgången gjorde att vi var tvungna att angöra Nairobi i mörker, ingen lek vill jag säga. Ingen gatubelysning, tre filer utan vägmarkering och många med helljuset på varför man är ganska blind i mörkret. Och fort går det, det som lyser upp bäst är fartkamerablixtarna, rena nyårsfyrverkeriet, som sitter på stora bågar över vägen var femhundrade meter.

Rondo Retreat

På fredag åker vi till vår sista destination på resan, Kakamegaregnskogen. Den ligger 35 mil nordväst om Nairobi och är 240 kvadratkilometer stor, en tiondel kvar av vad som en gång bredde ut sig här. Den sista milen tar man av på en riktigt dålig väg rakt in i djungeln och kommer fram till ett gammalt stugområde i engelsk konlialstil, Rondo Retreat. Här är en riktig oas med en jättefin trädgård och regnskogen in på knuten. På tomten häckar ett par African Crowned Eagle. Alla pratar tyst, går sakta och man blir uppassad av butlerliknande servitörer som serverar frukost, två trerätters middagar(lunch och kvällsmål) samt såklart afternoon tea.

Lördagen blir en heldag i regnskogen där jag toppar med Turner´s Eremomela flankerad av ett prydligt entorage endemer i form av bl a Ansorge´s Greenbul, Least Honeybill, Bocage´s Bush-shrike, Red-bellied Paradise Flycather, Yellowbill samt superskulkarna White-tailed Ant-thrush och Scaly-breasted Iliadopsis.

Dark-backed Weaver

Det är inte bara fågellivet som är unikt här, nedan syns en fjäril som bara finns i denna skog:

Hobart´s Red Glider

Guereza Colubus Monkey

Kvantitativt kan resan sammanfattas som 225 körda mil, sju boenden, två punkteringar, 277 fågelarter och över 30 däggdjur. Kvalitativt är svårare att sammanfatta, mycket upplevelser blev det i varje fall. Nu ska det nästan bli skönt att komma hem och möta lite vardag.

Red-tailed Monkey

Lokal fiskare med tillstånd i Watamu Marine National Park

Vi har nu checkat in på ett hak lite högre upp på Watamuhalvön precis i kanten av ett stort marinreservat. När det är ebb kan man vandra ut och titta närmare på sjögurkor, -stjärnor och -borrar samt allehanda vattenlevande djur. Fascinerande

En vitsandad paradisbeach som vid ebb blir ca två meter grundare

Här ligger vi still i tre dagar, men jag gör fågliga hit jobs i närområdet. Igår var det tänkt att jag skulle göra ett besök i Mida Creek vid ebb men det blev till att fixa bilen istället. Däcken fick rejält med stryk på nervägen med punka på höger bak och ett par riktiga sår på båda framdäcken. Att laga tre hål på bakdäcket och att switcha plats på fram- och bakdäck gick på 120 svenska riksdaler. Arbetstid är billigt att köpa här men i övrigt ligger priserna högt, ungefär som i sverige.

Stackars bilen får lite omvårdnad

Det har gått lite stå i skådandet ett par dagar av diverse omständigheter och jag stod och stampade på drygt 220 researter hela dagen igår men siktar på att nå upp till 300 researter totalt, brukar kännas rimligt på slika komboreser. Mina kvaravarande hot spots är Mida Creek vid ebb i eftermiddag och de två avslutande nätter i Kakamegaregnskogen på fredag och lördag..

Sooty Gull – afrikas ”fiskmås”

Maten är fantastisk här, på bilden ovan syns min gårdagslunch, tonfiskcarpaccio till förrätt och grillad bläckfisk som huvudrätt. Stället vi hamnade på råkade bli ett italienskägt hotell och med bara italienska gäster, känns lite som en ”skyddad verkstad” även om det inte sitter helt fel med ett par dagar av mer europeisk touch på stil och mat.

Ser vi ut att lida? 🙂

Sokoko Scops Owl

Det är svårt att utse en ”vinnare” till världens mest sällsynta fågel då det finns många utrotningshotade arter och t o m vissa man är osäker på om det ens finns någon individ alls kvar av. Men Sokoko Scops Owl, eller sokokodvärguven som den kallas på svenska, finns det bara nio par av i hela världen och alla finns i Araboko Sokoke forest, ett 42 kvadratmeter stort reservat av s k coastal dry forest. Arten är inte hotad utan populationen är stabil, t o m svagt ökande, och har tre färgformer(röd, brun och grå). Ytterligare intressant är att den bara är 15 cm hög och att ingen människa någonsin har funnit dess boplats.

African Crowned Eagle(juv)

Jag har nu i tre dagar slitit hårt tillsammans med Albert, en mycket kunnig lokal fågelskådare. Det var tufft då temperaturen redan efter någon timme på morgonen steg över 30 grader och det ofta var ont om skugga. Första dagen körde vi i skogen. Förutom ugglan, min enda målart för resan, såg vi väl inga kioskvältare direkt men African Crowned Eagle, East Coast Akalat, Dark-backed Weaver och Green Barbet var i varje fall lifers för mig.

Dodson´s Bulbul

En nysplittad art är bulbylen ovan som tidigare räknades som en ras av Common Bulbul, särskiljande är den ljusa fläcken bakom örontäckarna och det fläckiga bröstet.

Andra dagen var ganska misslyckad. Temat var en ”fågelsjö” men som var översvämmad och utan matiga strandkanter där vi tillika inte lyckades komma ner till något bra span.

Long-tailed Fiscal och Zanzibar Red Bishop

Tredje dagen besökte vi Mida Creek med bättre utdelning. Tidvattnet var fel för vadare men dom kan jag ta själv i morgon, några riktigt feta russin i kakan blev dock Collared Palm Thrush och Bare-eyed Thrush, Lesser Honeyguide var inte så pjåkig den heller.

Collared Palm Thrush

Albert Baya ”The Birder” Mwamure

Det här var min guide i tre dagar. Han var otroligt skicklig och kunde alla läten och hade full koll på minsta fjäder, och av de i Kenya sedaa 1099 fågelarterna hade han sett 938, inte illa.

Vi har nu bytt boende och flyttat en kilometer norrut till Watamu Marine National Park, nästa inlägg kommer att handla om detta smått fantastiska plejs.

Wooly-necked Stork

Malena i Indiska Oceanen

Igår var som väntat en pärs med resans monstertransfer, Mt Kenya-Nairobi-Mombasa-Malindi, en sträcka på 76 mil skulle tillryggaläggas. Vi startade kl 08:30 och var framme 23:15. Jag älskar att köra bil, aktivt och fort, men här fick jag mer än mitt lystmäte. Mellan Mount Kenya och Nairobi är man tvungen att kötta igenom ett litet hell hole till by/marknadspalts med så hög densitet av människor, moppar, getter, stånd, lera och halvmeterdjupa pot holes så att även hälften är dubbelt för mycket; Nairobi är en cirkus och väl ute slappnade jag av för mycket och vi råkade hamna på en flygplats där vakterna lovade att arrestera mig om jag gjorde en repris på det insticket. Väl ute på motorvägen till Mombasa flöt det på riktigt bra, största felbeslutet var dock att gena över en nationalpark(Tsavo east) vilket innebar 10 mil på gropig stenväg. Hyrbilsfirman kommer att gråta när de får se bilen. Malena började nu få mer drama än önskat och jag kände en air av dålig stämning sprida sig i kupén.

Det fina i kråksången med ”genvägen” var dock att vi helt ensamma i parken stötte på flera elefanthjordar, tre sällskap med giraffer, en flodhäst, bufflar och sebror samt att jag bara på denna strip fick 16 nya researter.

Eastern Dark Chanting Goshawk

Slutdestinationen är en exotisk halvö, Watamu, med långa sandstränder för sol och bad samt fina och omväxlande biotoper. För att göra två flugor på smällen hade jag bokat sex nätter på ett (kristet) field study center – Mwamba Eco Lodge – en privat organsiation som räddar sköldpaddor, ringmärker fåglar och driver diverse marinbiologiska projekt. Väl framme(23:15) har de haft strul med en transport av ett avresande sällskap så att vi inte får access till vårt rum förrän efter midnatt. Standarden var av mig väntat enkel men för Malena blev här måttet rågat. Nedan ses t ex ”hotellfrukosten”.

Vi bokar om till Turtle Bay Resort, all inclusive, pool och hela konkarongen. Fantastiskt ställe med allt, t o m en lummig patio med koikarpar och massa vävare. De senare är läckra att iaktta med sitt frenetiska bobyggande och hannarna som fladdrar och prålar för att locka till sig någon villig hona:

Golden Palm Weaver och African Golden Weaver

Turtle Bay Resort

Idag har vi tagit det chill, för min del lite lugnet före stormen. Jag har bokat en solstol till Malena och en välrenommerad fågelguide för ett tre dagars clean sweep i Watamuregionen för mig. Reselistan ligger idag på modesta 131 arter men ska nu friseras till rejält 🙂

Laddad till tänderna!

Cinnamon-breasted Bee-eater

Igår på julaftonsmorgonen lämnade vi Nairobi för att åka upp i bergen. Vi hade blivit varnade att trafiken skulle vara ogenomtränglig men det gick förhållandevis bra. 16 mil på fyra timmar kan låta mycket men det kunde varit värre. Bra kardiovaskulär träning att ta sig igenom Nairobi, maxpuls hela tiden med fullt kaos och trefiliga rondeller i vänstertrafik; vindrutetorkaren åker på hela tiden av ren reflex så fort jag ska blinka 🙂

Väl framme i Serena Mountain Lodge får vi en utsökt lunch, det är verkligen lyxigt här. Efter den så får vi en beväpnad guidning i regnskogen då bufflarna är mordiska och överallt här. Fåglar hördes mer än syntes, t ex Montane Oriole, Joyful Greenbul, Hartlaubs Turaco och Grey-backed Caramoptera. Vi såg oxå ett lustigt djur, nära släkt med elefant, titta fram ur en trädstam:

Tree Hyrax

Boendet är väldigt häftigt här där alla rum har en egen balkong med utsikt över ett vattenhål med allehanda djur. En skitjobbig apa, Sykes Monkey, gör ibland blixtattacker in i vårt rum och har hittills lyckats få med sig sockret och Malenas virusmedicin.

På kvällen lyser de diskret upp vattenhålet och de mer skygga djuren kommer fram, t ex mungos, genetter och hyenor. Igår jagade även två Verreaux´s Eagle-Owl över vattnet, de måste ha varit ganska utsvultna för bytet var i huvudsak inte alltför stora nattfjärilar. Plötsligt slår sig den ena uven ned ganska nära hotellet och jag rusar ner i ett gömsle på bottenvåningen. Nu ska min gamla 7D:a få bekänna färg tänker jag, drar på alla ISO jag har(6400), bländar ner två steg och kilar fast telet mellan gallren så att jag kommer ner till 1/15 sek. Hyfsat resultat om jag får säga det själv:

Verreaux´s Eagle Owl

Fan, jag kommer att dö en vacker dag p g a min oförsiktighet. Jag steg upp i ottan i morse för att skåda lite runt hotellet. Det går ju inte att promenera i regnskogen utan machete så man får gå längs vägarna. Inga lejon här och skogselefanter brukar höras när dom är på g. MEN. Jag hade glömt bufflarna! :-O Plötsligt brakar en buffel ut på vägen och blir som tur var lika paff som jag och hoppar skrämt över på andra sidan. Men shit pommes frites tänker jag, det här blev lite fel, kommer en till buffel ut mellan mig och campen och på sämre humör har jag satt min sista potatis. Jag lägger benen på ryggen men känner mig inte direkt som Usain Bolt på den här höjden. Men slutet gott allting gott

Inte min kompis

Efter det känns det närande med frukost, lyx rakt igenom här, t ex fem olika juicer där ingen är apelsin; utan mango, passion, ananas, vattenmelon och hibiskus(!).

Mycket trevliga fåglar här även om inte alla är lika färgglada. Se t ex kontasten nedan:

Cinnamon-breasted Bee-eater och African Dusky Flycatcher

Idag på juldagen har vi vilodag, Malena tar en massage och jag håller span från taket. Några arter från idag är Silver-cheeked Hornbill, Mountain Buzzard, Scaly Francolin, Woodland Kingfisher och Red-fronted Parrot.

Verreaux´s Eagle-Owl, Tropical Boubou, Grey Wagtail och Mountain Buzzard.