Äntligen framme! Långflygningar är aldrig roliga men smakar det så kostar det. Vi har nu landat på Acacia Tree Lodge, ett gejtat litet hotell med en vacker trädgård strax utanför Nairobi, Kenya.

Vi hinner inte skåda någonting idag utan får ta vad som bjuds från trädgården.

Ovan syns en White-eyed Slaty Flycatcher, två White-browed Sparrow-weaver och en Black Kite och nedan två Bronze Sunbird och en hane Baglafecht Weaver. Stoppar på ca 20 researter.

Trötta efter resan så stapplar vi tidigt i säng efter en god tvårättersmiddag i trädgården. I morgon hämtas vi klockan sju på morgonen för en tredagars safari i Masai Mara. Då ni!

koppla facebook

Pippi och jag åker till Vietnam över jul och nyår. Resrutt blir Ho Chi Min City(Saigon) – Con Dao – Da Lat – Cat Tien – Mui Ne – Mekongdeltat.

Tagga den här sidan redan nu som din favvoblogg att läsa under långhelgerna 🙂

Idag är det den sista heldagen i New York, tillika första dagen på 2016 och första dagen på mitt nya liv. Jag har levt ganska osunt på sista tiden i allmänhet och på den här resan i synnerhet, det handlar om för lite träning och osund kost. Här i New York har jag goffat som aldrig förr och börjar bli lite supersized, har spräckt 90-vallen och ska ner till 85 kg till mars. Börjar därför dagen med en grötfrukost.

Oatmeal porridge

Dagens huvudaktivitet är ett besök på MoMA, förra försöket var det för lång kö men nu är vi smarta och åker dit till öppningen på nyårsdagen och travar rakt in. Här kommer en exposé av utvalda alster.

Francois Morellet – Random Distribution of 40.000 Squares Using the Odd and Even Numbers of a Telephone Directory

Ovan är ett experiment med optiska effekter där inte bara ni blir yra i huvudet. På ett visst avstånd från tavlan var dock allt helt skarpt likt en QR-kod.

Skulpturer

Mark Rothko – No. 10 och Piet Mondrian – Composition No. II, with Red and Blue

Gott och blandat

Pippi tar intryck

Efter 2½ timme på muséet var vi ganska mätta på intryck och behövde lite näring. Fortfarande i hälsans tecken bestämmer vi oss för en mixed sushi/sashimi.

Sushi, sashimi och en California roll

Sen var det dax för lite shopping igen för Pippi, bara att gilla läget. Hon gick loss ganska rejält och nedanstående jacka var min favorit.

Lurvig fuskpäls

Nu var farsan mör och behövde en powernap varför det bara var att lunka hem och konsolidera. You gotta get´own to getup, en timme gjorde susen, och sen på´n igen. Det är ju sista kvällen så vi besöker en prima italienare i kvarteret.

Gnochi och Yellowfin Tuna

Som grädde på moset avslutar vi med den nya Star Wars-rullen. Inte riktigt min väska, same same but different lixom, men då har man sett den i varje fall.

The Force Awekens

I morgon tar vi 18-planet hem och har som enda programpunkt att reka lite i de nordligare delarna av Manhattan, vi siktar in oss på Upper East Side och Harlem. Det här blir det sista blogginlägget och jag hoppas att ni tyckt att det varit lite kul att läsa min ”dagbok”.

Vi ses snart IRL!

Som extramaterial matar jag på med lite mer konst från MoMa nedan:

Roy Lichtenstein – Girl with Ball

Lee Bontecou – Untitled

Ett verk från arkitekturutställningen

Jag mitt i en installation

En del av den fasta inredningen

En orgie i rött

David Benjamin – Hy-Fi Mycelium Brick

Brunchen är viktig, sätter färg på starten. Idag åker vi ner till West Village till ett australiensiskt hälsohak som heter Two Hands.

Brunch på Two Hands

Planen för dagen är att besöka Williamsburg på Brooklyn, New Yorks hipsterkvarter. Vi går genom Chinatown, stannar upp vid brofästet och kollar in några gatuartister, samt promenerar därefter över bron.

Kineserna är ju kända för att äta det mesta i djurväg och vi hittade bl a en låda krokodilfötter till salu.

Krokodilfötter

Dagens fågelskådning

Krokodilfötter och dagens fågelskådning

Lower Manhattan

Street performance

Det tar sin modiga tid att komma fram till Williamsburg. Vi startade brunchen klockan tolv, gick det mesta av vägen dit inkl några depåstopp och är därför framme efter det mörknat. Tog inga bilder därifrån. Hem för rebooting och ombyte.

Vår nyårsmiddag intar vi på Umami Burger som enligt säker källa ska ha stans bästa hamburgare. Inget snack om saken, ljuvligt deliciösa, sammanlagt får vi i oss ca 3 000 kalorier. Smakar dock bättre än dom ser ut på bilderna nedan, tror det är överdelen på bröden som förtar intrycket från ögat.

Nyårshamburgermiddag de luxe

Årets sista utflykt är till Times Square för att kolla in count down till 2016. Vi är lite oroliga för att IS ska bättra på fyrverkeriet med splatter explosions men tänker att  det ändå verkar väl osannolikt för att påverka vår plan. Det blir hursom en helt annan käpp i hjulet nämligen den att när vi kommer upp från tunnelbanan så är Times Square plus en radie av 5-10 kvarter helt fullsmockade med folk, uppskattningsvis en miljon människor pressar mot torget varför vi fort som fan lägger svansen mellan benen och sticker hem igen.

Inte till hotellet förstås utan vi tar oss ut på en pir på västsidan i höjd med 12:te gatan och i närheten av där vi bor. Vi kommer dit ca 10 minuter innan midnatt och står andäktigt och ser ut över den mäktiga skyline som omger oss. Ett par minuter i tolv börjar vi ana oråd då det inte finns en raket i luften, i Stockholm skulle minst ett 10-tal nödraketer sakta segla ner från skyn så här dax i sällskap med diverse tjuvstartade fyrverkerier. Hmm. Vid tolvslaget syns inte EN enda raket över Manhatten, ett litet fyrverkeri över Brooklyn och ett över Staten Island kan dock skönjas i fjärran. Jag zoomar in en läcker kombination söderöver.

”Månstorm”

Vi hörs nästa år!

Andra dagen i det stora äpplet öppnas som den första med en brunch, denna gång på Jack´s Wife Freda. Jag beställer Jack´s breakfast som består av en tunn blodig biffskiva, två stekta ägg, surdegsbröd, grillad tomat, glaserad rödlök och en habanerohet avokadosalsa. Det gick ner.

Jack´s breakfast

Efter vi lämnat in vår tvätt är vi redo för lite fysgöra och kör ett pass på New York Sports Center, en gymkedja som bl a har ett ställe nära där vi bor.

Lutande hantelpress

Vi glider vidare och utforskar närområdet. Man har här i Meatpacking District gjort om ett gammalt högtågsspår till ett promenadstråk, High Lane, det börjar strax norr om vårt hotell varför vi går en bit på den innan vi viker ned till Chelsea Market.

High Lane

Sedan var det dax för lite shopping. Jag tycker att detta är ganska plågsamt men skärper mig till mitt yttersta då det är pay back time för Pippis tråkeri kring mina fågelturer. Vi organiserar det så att hon löper in i utvalt Mammons tempel medan jag står och väntar utanför alternativt går till herravdelningen eller någon annanstans. Ett ställe som är ett rent helvete för en vuxen karl heter Victorias Secret som jag bara var tvungen att kort dyka in i för att känna på skärselden. Ren ångest.

Victorias Secret

En affär som jag följde med in i hette Foot Locker där jag hittade ett par basketdojor som jag bara inte kunde motstå och slog till.

Nike Lebron XII SE

Efter det greppade vi några pizzaslajsar på en greasy diner och gick hem för att byta om och varva ner inför kvällens final, ett besök på La Esquina.

Det är ett mycket populärt och häftigt ställe som vi hade bokat bord på redan hemifrån. Utifrån ser man bara deras snabbmatsdeliavdelning som inte ser mycket ut för världen men har man lyckats få en reservation till själva restaurangen släpps man in och visas ned för en källartrappa, går igenom köket och kommer in i en ny värld.

La Esquina – exteriört

På väg ner till det allra heligaste

I undervåningen finns en mexikansk restaurang som inte liknar något annat. Det första man ser är en coolt inredd stenkällare där det vid ena kortsidan står en DJ som lirar hittig R&B på hög volym med lite latin och hip-hopishiga mixinslag.

På plats

Nu är vi på plats, vi sitter i restaurangavdelningen där alla skrattar, sjunger med och är allmänt uppsluppna. Vill man dansa måste man dock ta några kliv ut till baravdelningen. Nedan ser ni vad vi åt:

Heta ljuvliga parmesandoppade majskolvar samt deliciösa tacos och nachos.

Huvudrätt och efterrätt

Det enda jag börjar sakna nu är en riktigt god kopp kaffe, jag är van att få mig en rejäl balja beck några gånger per dag i form av zoegas skånerost. Fick en rejäl craving igår och stolpade in på Starbucks och bad dom blanda ihop det starkaste dom hade, visst sa dom och ut kom en kopp hett brunt vatten. Grrrr

I morgon är en ny dag…

Idag är det kulturtema på programmet. Vi sover ut ordentligt och pallrar oss iväg för en brunch på The Grey Dog runt elvarycket, kittlar dödsskönt i kistan och är en smakstart på dagen.

The Grey Dog

Brunch

Nästa destination är Museum of Modern Art(MoMA). Vi bor nere mellan 12th och 13th street och muséet ligger på 53th street strax under centralparken varför vi sakta gående förflyttar oss norrut. Pippi vill gärna gå in i olika affärer och hittar även ett snyggt klädset som hon köper.

Prismässigt ligger New York i snitt strax över Stockholm, och förenklat kan sägas att billiga saker är relativt dyrt här och omvänt att dyra saker är billigt. Som exempel så åt vi igår en sen kvällsmiddag på ett turkiskt ”hål i väggen” där en liten baklava som efterrätt gick på 60 kronor, att jämföra med idag då mina kalsonger tog slut och jag behövde någonting fram till morgondagens tvättomatbesök och köpte ett 2-pack Calvin Klein boxer shorts för 190 kronor vilket är ganska exakt vad man får ge för motsvarande artikel på Dressman i Stockholm.

Väl framme vid MoMA möter vi en kö som ringlar sig bort flera kvarter, det är visst inte bara vi som turistar i staden på jullovet. Tänkte vi inte på :-O Vi hoppar då museet idag och tar det vid öppningsdax vid senare tillfälle, går istället vidare norrut in i Central Park och kollar om köläget ser bättre ut vid Metropolitan Museum of Art, icke sa Nicke. Nu är vi ganska möra i dojorna och tar istället tunnelbana ner till Broadway där vi senare ska kolla in en föreställning.

Vi går av vid 32th street och travar in i Koreatown och hittar ett kul BBQ-ställe där vi spisar en tidig middag.

BBQ på koreanskt vis

Det här är riktigt smaskens och gör oss på bästa humör inför dagens höjdpunkt, musikalen ”Beautiful” på Stephen Sondheim Theatre där vi har paradplatser på första parkett. Det är den mest populära musikalen här och har gått för utsålda hus i snart två år. Intrigen är vävd kring Carole King, hennes liv från 17 års ålder då hon skrev sin första Billboardhit till när hon slog igenom som scenartist.

Jag är inte särskilt förtjust i musikaler, nästan tvärtom, men det här är mycket bra! Blir bergtagen och löjligt berörd redan i öppningsnumret och sitter sedan med ståpäls föreställningen igenom och försöker blinka bort glädjetårarna som försöker tränga ut ur ögonhålorna. Mitt favoritnummer är ”The Loco-Motion”, en låt som hon 1962 skrev till sin barnvakt Little Eva och som framfördes tillsammans med the Shirelles. Underbart!

”The Shirelles”

Huvudrollsinnehavaren Chilina Kennedy

Sammanfattningsvis kan man säga att kulturutbytet var stort idag även om måleriet fick inhiberas och ersättas med asiatisk matkultur. Kul var det i varje fall.

PS. Musikalbilderna är tagna av mig, dock inte via kameran utan direkt från internet (^^^)