Nu har vi varit i Afrika ett antal dagar långt ute på savannen, dock utan internetuppkoppling. Men här kommer de första livstecknen:

Vi anlände på kvällen i onsdags och hann inte mer än att inviga poolen.

Torsdag var safaridag då vi blev upplockade av vår guide Donald halv sex vid vår camp. Det hade slumpat sig så att det bara vi som var inbokade den dagen så vi fick en exklusiv guidning som vi kunde designa efter vårt eget tycke. Donald var en snäll kille men tyvärr en usel fågelskådare och försökte vid turens start peka ut en Green-backed Heron(en häger) som en odefinierbar Snipe(en beckasin) vilket fick mig lite deprimerad. Han var doch till viss nytta ändå eftersom han hade lite koll på de större fåglarna och en del läten som jag inte hade koll på.

Nåväl, vi såg massor av djur där Impala var talrikast men även gott om zebror, giraffer, flodhästar och noshörningar.

Det finns massor av sebror i parken som har det ganska tufft då de 1 700 lejonen som oxå finns här har dom ganska högt upp på menyn. De har lite olika strategier där den vanligaste är att bilda tåg där dom bildar en lång tät rad som får lejonen förvirrade. En ovanligare och inte fullt så empatisk variant är att helt enkelt fly så fort de kan och där den näst sista sebran back-kickar den sista och söligaste. Surviving of the fittest…

Lilac-breasted Roller är en snygg blåkråka som med sina långa stjärtspröt snyggt manövrerar i luftrummet och sitter och poserar lite här och där.

Här är en Red-billed Oxpecker som ”plockar loppor” på en Impala. Dom hjälper de flesta pälsklädda djur med att få bort insekter från huden vilket är bra då insekterna förutom det rena obehaget även banar väg för inflammationer och infektioner. Noshörningar och elefanter rullar sig däremot i leran för att åstadkomma samma relief.