7 januari

Nu är vi hemma och jag sitter och skriver vid köksbordet. Det är ingen reseblogg längre alltså och det här får därför bli det sista inlägget på vår reseberättelse från Sydafrika. Men jag vill innan jag slutar berätta om den sista dagen och göra en kort resumé.

Den sista morgonen har en väldigt uttalad målart – Red Lark. Den är svår att se söder om dessa breddgrader och inte helt given här heller även om somliga påstår det. Gårdagen gav t ex inte en hint av att arten skulle finnas i närheten. Den vill inte ha det torraste habitatet utan åtminstone med lite tätare snår av något högre buskar. Ungefär såhär:

Rödlärkshabitat

Jag beger mig till ett näraliggande ställe två kilometer norr ut på R27:an och två kilometer in på grusvägen mot Granaatboskolk. Är på plats innan soluppgången och har berett mig på en lång lov ut i markerna. Jag går och går och går men ingen rödlärka i sikte. Ganska öde överlag och mest ett par långnäsor i farten. Får dock syn på den svåra Riverine Rabbit som hastar iväg mellan buskarna med sina dumbostora öron. Börjar bli rädd för att gå vilse då det ser helt enahanda ut åt alla håll och jag ser varken väg eller bilen. Jag har extremt dåligt lokalsinne och ägnar mycket tid åt att åka fel och att hitta rätt. Tänker att det här inte är min dag och beger mig  åt det håll jag hoppas vara tillbaka. Får syn på bilen och blir lite nöjd av det lilla då plötsligt två Karoo Korhaan sätter igång en duett där deras haltande grodlika ”sång” får mig att le av både lycka och lätenas lustighet. Stannar upp och njuter. DÅ! Då sätter även en Red Lark igång att börja sjunga. Jag ser den på lite håll i toppen av en buske, går närmare men ser den bara bakifrån, inte särskilt röd med tanke på namnet. Den går upp i luften och börjar cirkla i sångflykt, uppåt och bortåt. Jag vandrar nöjt till bilen och beger mig till Van Wyksleivägen igen. Ska ta mig en mil upp på den för att försöka få fatt på ett par arter som trivs i det allra kargaste landskapet där det bara finns små glesa buskbestånd och små torra gräsvippor att gömma sig vid.

Habitat för t ex Sclater´s Lark och Burchell´s Courser

Jag hittar inga av habitatets målarter men ser lite av varje; t ex Martial Eagle, Pririt Batis, och Chestnut-vented Tit-babbler plus fåglarna nedan (där bilderna inte har den riktiga kornskärpan men får duga som dokumentationsbilder).

Pink-billed Lark

White-throated Canary

Lark-like Bunting

Ant-eating Chat

Namaqua Dove

Underbart är kort och nu får det vara slut på det roliga för denna gång. Jag hämtar Pippi och vi beger oss mot flyplatsen. En nätt tripp på 55 mil där vi gör ett lunchbreak på en liten fin restaurang som heter Muis Huis(mushus) i hålan Vanrhynsdorp. Fortfarande afrikaanland och menyn helt obegriplig. Jag beställer in det som är dyrast(40 kr) och med roligast namn, en ”BOBOTIE EN RYS (met beet en Kerrie boontjie slaai)”. Det visade sig vara något som jag närmast vill likna vid en moussaka med tre tillhörande guckor som jag tolkade som  jalapeño, rödbetsriv samt något odefinierbart men färgglatt, allt syltat. Spännande och gott.

Slutligen vill jag sammanfatta vår resa. Kvantitativt så kan det göras genom att konstatera att vi bilat 500 mil, packat upp våra tandborstar på åtta ställen, varit i tre länder samt sett 406 fågelarter och 37 däggdjur. Kvalitativt blir svårare då vi varit med om så himla mycket upplevelser men där jag spontant så här vid köksbordet kommer att tänka på när vi följde den jagande lejonhonan i Krüger, besöket på högplatån i Lesotho, det nära umgänget med vithajarna utanför Gansbaai, lyxlodgen i Haga Haga samt sist men inte minst vår stilla bilfärd i karoon utanför Brandvlei. Till detta hör oxå att vi klarade oss från allt elände som t ex stölder, magsjuka, punkteringar eller annat som brukar höra en resa till. Satan i gatan, det här var najs!

Här slutar berättelsen och tack för ni som ville dela den med oss på detta sätt.

Claes Hansson & Pippi Gauffin